onsdag 20 november 2013

BEBIS

Ja! Bebisen har kommit! Awesome ^^

(Varning för en smula grafisk förlossningsberättelse. OK? OK!)

Klockan 21.02 lördagen den 2 november föddes Rasmus Björn Pelve. Han var 51 cm lång och vägde 3447 gram. Han kom ut förbaskat fort, vilket vi iochförsig hade räknat med. På inrådan av vår barnmorska så åkte Erik och jag till förlossningen så fort jag hade nån slags regelbundna värkar, vilket gjorde att jag slapp ha öppningsvärkar i taxin som förra gången. Simon stannade hemma med K, vilket fungerade fint.

När vi kom in till förlossningen hade jag regelbundna men lätta värkar och var öppen fem cm. Eftersom saker och ting gick så fort förra gången så tyckte de att jag kunde komma till ett rum direkt och så fick vi se vad som skulle hända. Vi spenderade någon halvtimme med att byta till sjukhuskläder och sätta fast sladdlösa övervakningspryttlar på magen (mycket praktiskt). När det var klart hoppade jag in i duschen, där jag spenderade en halvtimme till med att Erik duschade min rygg medan värkarna blev starkare. När det var dags att krysta traskade vi tillbaka till sängen, och jag kunde stå på knä ett tag tills det var dags. Rasmus kom ut på någon kvart (kanske? det är svårt med tiden i såna här situationer) och hade ena handen uppe vid huvudet, vilket gjorde saker lite mer smärtsamma men inte komplicerade.

Någon halvtimme senare...

När moderkakakan hade kommit ut och vi hade vägt och kollat Rasmus, gosat ett tag och återhämtat oss så fick vi komma till ett helt awesome rum. Det hade t.om. en fejkad eldstad! Sköterskorna berättade glatt att de inte brukar visa just det rummet på runtvandringar eftersom folk blir så besvikna om de inte får det. Score ^^ Vi stannade två dagar innan vi fick lappsjuka och ville hem. På det hela taget var det en bra upplevelse, även om det hade varit skönt med lite lustgas. Det blev lite väl hardcore att köra helt utan smärtlindring!

Ena halvan av vår svit.

Mt. Auburn Hospital, komplett med fantastisk frukostmeny.

Nå, de senaste veckorna har varit sköna. Rasmus ammar bra (med såriga vårtor i början tyvärr - amerikansk dunderkräm rådde dock bot) och sover hyfsat mycket. Dock bäst på oss, så det blir en del sitta upprätt med honom. Simon verkar gilla sin lillebror, han kommer och klappar och kramar honom, hämtar nappar och frågar efter honom om han inte vet vart Rasmus är. Han är lite stissig eftersom allt är så ovanligt däremot, så det blir en del bråk kring sängdags och tandborstning. Förhoppningsvis blir det bättre när saker och ting lugnat ner sig och blivit mer normala. Apropå Rasmus namn? Första namnet var som med Simon, ingen speciell koppling utom att det helt enkelt passade bra. Andra namnet kommer från min fina gybbtjyv till morfar, som tyvärr inte fick träffa sitt fjärde barnbarnsbarn.

Bröderna bror.

Eriks mamma har åkt hem efter att ha varit en helt fantastisk hjälp i en månad, och min mamma åker hem idag efter två veckor av underbar assistans. Det har varit jätteskönt att ha hjälp ^^ Eriks pappa A kommer ikväll och stannar ett par veckor. Mycket päron blir det! Sen är det tomt ett tag innan älskade V kommer och firar jul.

Saker är riktigt häftiga, bitvis jobbiga, och vi har rejäl hemlängtan, både Erik och jag. Det är fortfarande kul att vara här, men vi saknar alla vänner, vårt inbodda hem i Uppsala, det svenska systemet och allt hemvant. Det är bra och synd att tiden går fort. Snart har vi varit här i åtta månader. Sheisse!

torsdag 31 oktober 2013

Happy Halloween

Ha! Blogginlägg! Execlsior!

Idag är det Halloween, och Simon har fått trick-or-treata med fyra andra barn från huset. Han var TARDIS och var oerhört söt! Vi hade köpt sjuka mängder godis, och den enda som kom var en liten ettåring i lejonkostym. Men hen var å andra sidan väldigt gullig, så det räckte ^^ Nu får vi gömma godis ett tag framöver, även det en gammal god amerikansk tradition.

Eriks lätt hopsjunkna pumpagubbe.

Time And Relative Dimension In Space,
eller som han kallas på fritiden, Simon.

Ungarna träffar guld.

Annars har det varit mycket väntan på nästa familjemedlem. Idag är det beräknade datumet, så vi får se hur länge vi får vänta innan hen behagar titta ut! Eriks mamma K är här, och min mamma kommer om någon vecka, så vi har mycket backup och någon som orkar roa Simon under tiden.

Har det inte kommit någon  unge imorron ska jag uppdatera er om hur man firar Autumn Fair i Massachusetts. Spoilers: det är ett sammelsurium.

söndag 29 september 2013

Fluff-festival vid Union Square

Erik vid pennan. Idag skall jag inte berätta om urbana strövtåg, eller vetenskapliga krumsprång, eller föräldraskap eller livet i en av USAs äldsta och mest historietyngda städer. Jag skall berätta om Fluff. Vad ar Fluff, frågar ni er.


Fluff är flytande marshmallows. Jag är glad att vi kunde reda ut det.

Det var en vacker lördag, kanske en av sommarens sista riktigt varma helger, så vi tog tillfället i akt att sauntra längs Sommerville avenue hela familjen. Dagens mål var Harvard Bookstore's magasinöppning. (Fun fact om Harvard Independet Bookstore - någon gång i internets barndom så nappade de åt sig domänen harvard.com, och de har hållit på den ända sen dess, trots ihärdiga hot, mutor och bönande och beende från universitetets håll som fått nöja sig med .edu-adressen) . De har lagerutförsäljning ett par lördagar på hösten med olika teman. Dagens tema var fantasy och science fiction vilket givetvis fångade vårt intresse.

"Tyvärr" kom vi dit ganska sent, så vi var för hungriga för att stanna någon längre stund. Dessutom hade min kompis vid MIT-museet som höll i vetenskapsshow redan hunnit gå. Jag säger tyvärr inom citattecken eftersom anledningen var att vi hade gemensam sovmorgon. Hela familjen kunde sova till halv elva. GLORIOUS. Det var väl värt lite vetenskapsshow. Jag har för mycket böcker i vilket fall, särskilt efter förra helgens rollspelskonvent som... nej, det är en annan historia. Vi drog alltså vidare i jakt på mat ganska snart, vilket ledde oss till en glad pizzabagare som började prata cykelbanor med oss ögonblicket vi berättade att vi var från Sverige och som bakade en riktigt god veggpizza stor som ett brunslock. Men på vägen dit såg vi en skyllt som manade trafiken att hålla sig borta från Union square på grund av ovan nämnda flufffestival. Detta fångade vårt intresse, och med magarna fulla av pizza rultade vi vidare nedför gatan.


Fluff-festivalen var en klassisk gatufestival med familjeinriktning. Den huvudsakliga målgruppen var ungefär 6-åringar, men det fanns gott om intresse för en glad två-och-ett-halvtåringar också. Det var hoppborgar, clowner, styltgång, tävlingar, en cykelrampdemonstration, rockringar, massor med barn och glada människor... och allt i Fluff-tema. Marshmallow-gevär, fluffätar-tävling, gissa antal marshmallows i burken, färglagg flufffabriken (den hade Simon kul med), sätt F:et på Fluff-boy... jag skulle säga att jag inte varit på något lika surrealistiskt på länge, men det var trots allt marijuanafestival i Boston Commons för två veckor sedan. Jag är inte ens säker på varför de hade Fluff-tema på gatufestivalen. Jag förmodar att de är en stor sponsor, men är det enda anledningen? Har Fluff en fabrik i trakten? Är det borgmästarens favoritgodis? Hade de en tävling på lokala lågstadieskolor och lät dem bestämma temat? Det närmaste jag upplevt är jordgubbens dag i Vara, men där fanns i alla fall en lokalproduktion och en skördefestskoppling. Det här var som en generisk familjefestival med ett påklistrat tema. Det var bizzart.

Hoppborgen, ja. Det var en trappa upp till en avsats och en rutschkana ned. De släppte på barn i omgångar och lät dem rasa runt i några minuter innan de bytte grupp. Simon var minst i sin omgång och även om han hade gusto nog för en dubbelt så stor unge så var det svårt för honom att ta sig upp för stegen, så när han försökte klättra så blev det en flaskhals. Bakom honom samlades de andra sockerstinna, festivalstissade barnen som tvingades vänta på sin tur, som en efter en insåg att de skulle få färre antal åk på grund av den lilla ungen längst fram i kön och de... väntade tålmodigt på sin tur. Inget gnäll, inget knuff, inget klagomål. Bara lugnt accepterande och väntande. Jag är djupt imponerad. Tänk ett par vuxna i samma situation.

Så det var vår lördag i Cambridge. Fluff och Fantasy, och kanske den sista Fina sommardagen.

onsdag 18 september 2013

Lite lokalbiologi

Jag lovade att jag skulle skriva om cicador, så då gör jag väl det.

Nätterna här i Cambridge, MA är allt annat än tysta. Det är en kör av olika syrsor och inseker som knirkar och har sig. Jag är inte säker på vilka sorter det är, men jag är rätt hundra på att det är mer än en sort, för de låter lite olika. Dessutom finns det en mer avancerad variant: cicadan, eller "locust" som den kallas här också, även om "locust" egentligen är en form av gräshoppa (den bibliska sorten).

Magicicada. Lägg märke till de onda röda ögonen.

Cicadan är ett fascinerande kräk. De lever en stor del av sina liv som nymfer nedgrävda i jorden, för att sedan en sommar hoppa upp, ha massor och massor med sex, lägga ägg och dö. De varianter (bland annat Magicicada) som finns här på östkusten är cykliska på ett härligt sätt: de har livscykler som går i primtal! De mest kända är också de insekter som blir äldst på jorden, 13- och 17-årscicador. Anledningen till primtalscykeln är förmodligen att de har anpassat sig till predation. Hade de en livscykel som var jämnt delbar med livscykeln hos en predator eller parasit, skulle de ha ett högre predationstryck. Men eftersom primtal bara är delbara med sig själva och ett så slipper de många predatorer. Dessutom har de generellt långa livscykler.

Intressant nog så har primtal använts i mycket av våra försök till kommunikation med utomjordingar, mycket just därför att det så sällan dyker upp i biologiska sammanhang utan främst är ett matematiskt fenomen. Det ska till en insekt med stora röda ögon och cymbaler på bakkroppen för att ändra på den saken. Bill Bailey har rätt - insekterna tar över, och då blir vi mänskliga slavar i en insektsnation... http://www.youtube.com/watch?v=M3ArMVIiY90

Jag tror att de vi har haft i sommar inte är Magicicadas, de låter inte som de exempel på ljud jag har hört på nätet. Men det är ett jävla ljud hursomhelst! När vi hörde det först så trodde vi att det var något fel med elledningarna, att det låg en gren emot eller så - men nejdå. Det börjar lågt, och ökar och ökar till ett ljud som från en tryckluftsborr. En del cicador låter så högt att de kan orsaka permanent hörselskada på en människa om man står bredvid den! Som tur är har de varit rätt lugna i år, vi har sällan hört mer än en på en gång och bara ett par gånger om dagen. Men när de stora svärmarna kommer så kan de vara tusentals som sitter och sjunger kärlekskrankt i princip dygnet runt i ett par veckor.

För att fortsätta på biologitemat så har jag identifierat ännu en jågel: en Downy woodpecker, eller dunspett på svenska, en hona. Månadens fågel!

Dunspett. Söt!

Nästa gång är vi i havet. Hej!

tisdag 10 september 2013

Besök och utflykter

Nu har vi varit ute på en massa turistande igen!

Vännen B var här i två hela veckor, och vi har traskat över större delen av Boston och gjort utflykter till närområdet. Vi har nu gått hela Freedom Trail, ända till Charlestown Navy Yard och Bunker Hill-monumentet (som inte ligger på Bunker Hill utan på en högre, mycket coolare kulle strax bredvid). Vi tog en ny runda på SoWa Open Market och försökte klassificera svenska och amerikanska hipsters, vilket inte gick så bra. Vi gick också och kollade på The Mapparium, en ihålig glob med jordklotet utlagt i blyinfattat glas på insidan. Även om kartan är ouppdaterad (den gjordes på 1930-talet och har av förklarliga skäl inte gjorts om sen dess) så hade de en vacker multimediashow som förklarade kartans historia bra. Akustiken inne i globen är också mycket mysko - den sfäriska formen gör att det blir roliga effekter på rösten beroende på var man står.

B lurade med mig till The Peabody Museum of Archaeology and Ethnology i Harvard. Det var en mycket rolig visit! De hade sektioner om mestadels Nord- och Sydamerikas indianer och olika Stilla Havs-kulturer. De hade bra problematisering och intressanta vinklingar på sina utställningar. Mest intressant var nog en utställning om en bok med teckningar utförda av en grupp Lakota-krigare, och en metautställning av olika dioraman från början av 1900-talet och framåt.

Erik, Simon och B tog en dag ute i Bostons skärgård medan jag tog en lugn dag hemma. Erik ska få skriva ett eget Urban Hiking-inlägg om det ^^

Sen fyllde jag år! Jag blev firad med fantastisk frukost på sängen, sång och kaka med ljus. Jag fick ett ex av en bok med spökhistorier i serieform av B, en fin teckning av Simon och en Companion Cube, presentkort på BH-inköp och en av Oscar Wildes sagor illustrerad av min favvotecknare P. Craig Russell av Erik. Awesome loot! På min födelsedag så bestämde vi oss också för att få ännu mer revolutionshistoria under västen och kompletterade Freedom Trail med en busstur till Minute Man National Historic Park i Lexington, där man kan se en del av Battle Road. En av de tidiga händelserna i staternas revolutionskrig var ett britterna försökte konfiskera ett av rebellernas vapenförråd i Lexington, kom i bråk, retirerade och fortsatte retirera tillbaka till Boston, vilket tog typ ett dygn. Under hela det dygnet blev de attackerade av rebeller som sköt på dem. En stor del av vägen de tog kan man vandra idag, med plaketter, infotavlor och gamla byggnader längs vägen. Det var förvånansvärt väl presenterat med informativa utställningar i besökscentrat och reenactment på olika platser. Dagen avslutades med ett nytt besök på Cheesecake Factory (det börjar bli standardrestaurangen att visa folk) och den besegrade mig ännu en gång. Damn you, etc.

Vi gorde ett besök till Salem, jag, Simon och B. En halvtimme med pendeln så är man i en mycket pittoresk turistfälla med många roliga saker att titta på! Vi började på The Peabody Essex Museum, ett gammalt museum med en mycket extensiv kollektion asiatisk konst. De hade inte samma etnologiska inriktning som Peabody i Harvard, men de hade däremot en rolig blandning av modern och gammal konst - och fantastiska samlingar! Salem har uppenbarligen en lång och anrik historia i ostindienhandel, vilket bland annat gav upphov till det här museet. De har bland annat ett komplett kinesiskt hus (Yin Yu Tang House) från slutet av 1700-talet och en hel del intressant nutida amerikansk indian-konst. Resten av Salem är en turistfälla med häxtema - vi hittade bland annat en Harry Potter-butik och minst fem olika sierskor med varierande utbud. Det är kitschigt och jättekul! Vi försökte hitta en reenactmentby med Salem uppbyggt som det såg ut på 1600-talet, men tyvärr hade de stängt, så vi gick till USAs förment äldsta godisbutik istället. Jag vet inte hur det är med det, men de hade sjukt gott hemgjort godis i vilket fall! Dessutom fanns det en välsorterad nördbutik (mycket serier och merc från diverse tv-serier) och en massa andra konstiga butiker. Salem har uppenbarligen Halloween-firande större delen av oktober, så Erik och jag ska ta en till tur då så att han får se stan också. En rolig stad att turista i!

Den ojämförligt mest häftiga upplevelsen var att besöka Providence, Rhode Island. B, som är en H. P. Lovecraft-aficionado av rang, hade nosat reda på att det var ett Lovecraft-konvent under perioden han skulle hälsa på. Sagt och gjort! Erik och jag är även vi stora fans av ögon, tentakler och blod, så vi tog tåget till Providence och NecronomiCon. Vi vek fredagen åt att utforska konventet - som vi nog inte såg en tiondel av. Det var paneler, filmvisningar, rollspelssessioner, rundvandringar, workshops, konserter, försäljare och konstutställningar om vartannat. Vi valde att bara ta en dag på själva konventet eftersom det blir lite komplicerat att sitta två med småbarn på olika grejer, och tråkigt i längden att växlas om. Men det vi såg var skitkul! Jag gick på en panel om Lovecrafts fobier (han hade ett par) och Erik gick på en spelledar- och scenario-workshop. Vi kom båda tillbaka från försäljarområdet med betydligt lättare kontokort - folk gör helt fantastiskt kul grejer. B roade sig själv på kvällen medans vi gick på restaurang och passade på att ta en liten strövare i staden.
Hotellet där konventet ägde rum. Hissen till höger i bild är
ett "historical landmark" (typ K-märkt).

Den här skylten stod 20 meter från en annan skylt med texten
"Welcome Lovecraft fans!" och en bild på Cthulhu. Fniss.

På ett lokalt galleri som hade Lovecraft-tematisk utställning,
bland annat med props från HPLHS båda filmer.

På lördagen hade vi inga konventspass, så vi började med att gå en rundtur som var arrangerad av konventet men var öppen för alla. Den tog oss på en tretimmarstur runt i Providence, mestadels runt det som heter College Hill, och stannade på diverse plarser som hade koppling till Lovecraft. Vi fick se platser där han bott, olika hus och andra byggnader som beskrivits rakt av eller inspirerat platser i hans noveller och böcker, en samling med Lovecraftiana på ett lokalt bibliotek, och en nyligen (veckan innan konventet) uppförd bronsbyst av densamme, som coolt nog delvis sponsrats av Mike Mignola och Guillermo del Toro. Vi fick dessutom se andra fina delar av Providence och höra en del historia. Efter detta äventyr så var det lunch och springa runt och röra på sig-tid för Simon. Jag passade på att gå tillbaka till konventet och tigga till mig lite extratid bland försäljarna, eftersom jag hade missat ena hälften på fredagen - de var på 18e våningen på hotellet istället för 2a. Sen gick vi och utforskade ett antikvariat i närområdet, en av de där ställena som man bara upptäcker fler och fler rum i ju mer man kollar runt.

"Hakan", "hakan", dom kallar mig för "hakan"...
Det gula är huset där Henry Wilcox bodde i "The Call of
Cthulhu". Enligt uppgift ska Lovecraft ha tyckt att det är
fruktansvärt fult.
På lördagkvällen hade vi hört av en vänlig man vid namn David, en sån där gammal konventsräv som tar hand om alla förvirrade nylingar (han adopterade oss redan på tåget när han hörde att vi pratade om Whisperer in the Dark ^^), att det skulle vara något slags festival som hette WaterFire. Vi hade inte riktigt nån uppfattning om vad den innebar, men ju mer vi hörde från folk så lät det som att den kunde bli riktigt awesome. Vi gick på nappjakt längs floden (Simon hade tappat sin sista så det var lite kris inför kvällen) så vi fick se mycket av förberedelserna. WaterFire började som en konstinstallation 1994, då en lokal konstnär tände 10 eldkorgar i floden. Det här upprepades något år senare, och växte sen till ett årligt event, och nu är det ett antal gånger om året med företagssponsring och massor med besökare. Just den här helgen så var det ett gotiskt tema på alltsammans eftersom det var Lovecraftkonvent. Man tände runt 80 eldar längs en kilometer av floden - det hela började vid solnedgången i en liten damm och fortsatte nedströms. De hade en kille som poiade sig från eldkorg till eldkorg (han gick på en liten spång) och tände varje eld. När alla eldar var tända åkte det båtar med diverse artister och monster upp och ner. På stränderna var det matstånd, konstutställningar, installationer, konserter och annat häftigt. Bland annat så besökte vi ett konstkollektiv som heter Red Fork Empire som dagen till ära hade konstutställning med steampunktema. Mycket ljuvligt! Vi åt italiensk mat ur ett stånd och njöt av natten tills vi bestämde oss för att gå och natta Simon.
Mysko saker i bur hos Red Fork Empire.

Shoggoth... ON A BOAT!

Ljusinstallation med minneslund längs floden.

Eldkorgarna i vattnet.
Söndagen var mest lökning och lugn. Vi försökte spela lite stilla Mutant i en park, men stackars B fick någon form av svindel som inte ville ge med sig, så vi packade ihop och följde med honom på bussen mot flyget så att han inte skulle råka illa ut om det var allvarligt. Vi fick en liten tankeställare när vi gick och frågade om hjälp på konventet - de hade ingen form av sjukvårdskunnig personal kopplad till arrangemanget. Och det på ett konvent med 500+ deltagare. Intressant. Hur som, B blev bättre efter flygresan hem.

Nu har vi en lugn månad framför oss. Erik har efter en kort kurs fått tillstånd att segla med MITs båtar, och kommer att försöka göra det lite då och då. Min ritkurs tar tyvärr slut den här veckan, men den har varit väldigt givande! Jag ska ge mig på att testa gravidyoga, det ska bli intressant. Knodden växer som den ska och jag blir tyngre och mer irriterad, som det blir. Jag har beställt tygprover och en symskin, så den här månaden blir det nog en hel del hantverkande och lajvpysslande. Aaaah...

Nästa gång ska jag skriva om cicador.

lördag 10 augusti 2013

Massiv uppdateringsdump

Ups! Det var en månad sen jag bloggade senast. Hej och hå! Under tiden så har det varit ytterligare en värmebölja (en vecka med 35+ och hög luftfuktighet, tack Boston...) och så har vi haft två besök, åkt på seriekonvent och fått igång diverse projekt.

Vädret är verkligen mögens ibland här. Just fuktigheten är det värsta - mamma och jag är överens om att sånt här väder har vi inte upplevt sen vi var i södra Indien. Värmen kan man leva med, men att fastna i lakanen hela tiden blir lite låntråkigt i längden. Nu har det varit tre värmeböljor (dvs. tre omgångar av minst tre dagar med temperaturer över 90 grader F) när de generellt har en per år. Folk fortsätter att säga till oss att såhär brukar det inte vara i Boston. Vi börjar så smått bäva inför vintern.

Mamma och A var iallafall här och hälsade på, vilket var awesome, särskilt för Simon. Han och A delar en passion för tåg, så det blev lite utökning av tågbanan under deras vistelse ^^ En av höjdpunkterna under besöket var när Erik, mamma, Simon och jag drog till Concord och besökte Walden Pond, där författaren och transcendentalisten Henry David Thoreau bodde i en egenhändigt byggs stuga under två år. Han ägnade ovanligt mycket tid åt att odla och skriva om bönor, uppenbarligen. Själva Walden Pond är en liten sjö där det bor sköldpaddor och som är fullständigt ljuvlig att bada i, särskilt efter en veckas värmebölja. Vattnet var underbart! Simon simmade och lekte som en champion. Annars blev det lite kvackbåt, trevliga promenader, besök på akvariet och en sjuk mängd skoaffärer av någon anledning ^^

Erik filosoferar vid platsen för Thoreaus stuga.

Skogsliv vid Walden. Mamma och jag försöker utröna vilken
tall det var (det var en Eastern Hemlock).

Walden Pond, komplett med mystiska stenrösen.

Sköldpaddor har förkörsrätt i Walden.

Vännen J har också varit över, den första i vänkretsen som bokat plats på hotell Pelve. Vi upplevde stan, traskade till kvarter vi inte hade varit i ännu och shoppade en massa. Bland annat så hade han upptäckt SoWa Open market, en hipstermarknad bredvid en permanent second hand- och vintagemarknad. Alltihopa låg i gallerikvarteren nere i South End, och det var väldigt kul att se klientelet. Mycket roliga grejer till inte alltför höga priser, intressant nog. Dit ska vi definitivt tillbaka - och om det är någon som är intresserad av steampunk, så är det en guldgruva för accessoarer. De har verkligen ett intresse för bläckfiskar, är allt jag säger. Sen besegrades vi alla kollektivt ännu en gång av The Cheesecake Factory. I'll get you next time!

Coola saker på SoWa Open Market. Vi köpte en med en annan
bläckfisk på.

Jag, J och Simon äter hemgjord glass i North Ends
italienska kvarter.
När J var här var vi också på Boston Comic Con, ett litet men mysigt seretidningskonvent. Det var en del cosplay, men det roligaste var nog att träffa Farbror Joakims pappa Don Rosa. Han var väldigt snäll och trevlig och gav Erik gratis teckningar eftersom vi var européer - "mina riktiga fans", som han uttryckte det. En serielegend! Det kan vara värt att läsa hans artikel om varför han slutade teckna serier: http://career-end.donrosa.de/. Annars träffade vi ett par webbserietecknare och köpte indieserier av söta entusiaster.

Don Rosa. Fansquee!

Delerium från Sandman.

Steampunksjöjungfru. Jag blev så
impad att jag blev alldeles suddig.

Chell från Portal med osedvanligt frän
portal gun.

Erik har glömt något. Kan du hitta vad?
Vad mer? Vi ska flytta - igen - den här gången blir det kort däremot, bara till en lägenhet på markplan i samma hus. Trapporna i det här huset är nämligen mycket smala och mycket slingriga, och det är jobbigt nog nu när jag inte är höggravid och bara har ett barn som inte riktigt bemästrat trappor. Så hyresvärden Claus (en naturaliserad tysk med förkärlek för att prata mycket och länge om ovidkommande men väldigt intressanta saker) har fixat så vi flyttar till nummer 22 istället. Det är på gaveln och längst ner, så vi kommer att störa resten av huset minimalt. Vännen B (som kommer på måndag) kommer att få hjälpa till att bära flyttlådor, stackarn. Eh, sa vi det?

Personligen så har jag lätt svullna fötter men annars är det bra. Nästa barnmorskebesök blir på måndag, men det verkar puttra på som det ska. Det är skönt att komma iväg och simma lite då och då - nu när klassen snart är slut kanske jag ska testa på gravidyoga, vi får se. Ritkursen som jag går på går också framåt, det är jätteroligt att rita efter modell! Jag ska ta några bilder av vad jag gjort till en senare blogg. Höstens kurser på Cambridge School of Adult Education, där jag går, har kommit ut, och det är svårt att bestämma sig - de det finns väldigt mycket att hitta på. Jag funderar på en kurs i musikteori och en om serietecknande.

Jag har också fått ett nytt projekt. Jag ska arrangera lajv igen! Den här gången blir det med vännerna I och N. Det är en smula hysch-hysch än så länge, men det blir iallafall diskussions- och diplomatilajv, semi-renässansfantasy, alkemi och clockwork punk, med smak av Pratchett och Shakespeare. Sommaren 2015, boka upp er! Jag insåg dessutom häromdagen att jag kommer att behöva en outfit till lajvet, så den här veckan har jag suttit och funderat på hur man gör en snygg och passande Elisabetansk utstyrsel. Mycket njutbart ^^ Imorron ska jag ut och undersöka Bostons tygdistrikt (jodå, det finns ett i utkanten av Chinatown, uppenbarligen). Nu nånstans börjar min projekthunger stillas!

måndag 8 juli 2013

There and back again

Det är varmt. Fuktigt och varmt. Vi är tillbaka i Baaahstahn. Temperaturen håller sig runt goa 30 grader och luftfuktigheten på relativa 80% eller däromkring. Detta skall hädanefter bliva min musik, eller iallafall fram till hösten, som uppges vara vacker, spektakulär och blåsig utav bara helvete.

Sverigeresan var underbar och uttröttande. Vi började med en vecka i Uppsala, där vi bodde i underbara H's lägenhet när hon var iväg och jobbade. Det blev midsommar, URK och runtkuskande mellan alla vänner vi kunde klämma in. Ljuvligt! Sen begav vi oss neråt Skåne för att besöka Eriks pappa och hanses fruga på deras café på Kullaberg. Simon gillade koncept stenstrand - man får ta stenar och slänga dem i vattnet! Fantastiskt! Efter Skåne begav vi oss mot Västergötland medelst bil, tillsammans med Eriks bror och schwyster. Där besökte vi Eriks mamma och en hög goda vänner och snackade skit konstant i två dagar. Slutligen tog vi oss upp till Stockholm för att besöka min mamma och brorsan med familj. Vi gick på Skansen (Simon klappade en get, fick åka tåg och var mycket fascinerad av lemurerna) och slappade.

Tack alla. Det var en laddning vi alla desperat behövde. Nu klarar vi oss i exilen ett tag till, och om ett par veckor kommer det att börja ramla in besökare. Det blir folk lite av och till fram tills runt nyår, och sen är det lugnt ett tag tills nästa vår - så lugnt det nu blir med en nyfödd knodd givetvis.

Jag skrev att jag tänkte skaffa mig en fågelbok, och det har jag gjort. Den heter "Stokes Beginner's Guide to Birds of the Eastern Region" och är väldigt rolig - jåglarna är grupperade efter huvudsaklig färgteckning (birds with large amounts of yellow osv.). Jag vet inte riktigt hur man beter sig för att vara en "riktig" fågelskådare, men jag har bestämt mig för att kolla på flygfän i mitt närområde och säga att det är ett kryss när jag lärt mig vad det är. Mitt första kryss är American Robin, Turdus migratorius, vandringstrast på svenska. Den finns överallt i parker och buskar häromkring. Om jag känner mig manad ska jag köpa ett större standardverk senare, men jag tror inte riktigt det behövs.

Vandringstrast. Skutt skutt, kvitter etc.

Jag köpte också "The Audubon Society's Field Guide to New England". Den behandlar ett stort gäng växter och djur i New England och går igenom de mest intressanta naturreservaten och nationalparkerna i regionen. Bra för framtida utflykter!

Vi har gjort små expeditioner i hettan - en till en strand ett par tunnelbanestationer bort, Carson Beach. Det var kallt atlantvatten så inte så mycket simmande för oss, men det var svalt och skönt, och Simon älskade sanden! Vi tog också en liten runda ner på stan och spenderade dagen med att plaska runt i Frog Pondoch gå på museum när Simon sov. Ljuva, luftkonditionerade museum ^^

söndag 9 juni 2013

Mest om bebisar

Ni har vi kollat på knodden! Såvitt vi kanse så ser allt ut som det ska i magen. Vi får en rapport om ett par dagar, tydligen. De har riktigt bra utrustning för ultraljud på kliniken vi hade fått remiss till (MIT Medical där vi får basvård har inte de resurserna), så man kunde se massa kul detaljer med fin skärpa - händer och fötter med alla ben, ryggrad och revben, hjärtat och njurarna osv. Knodden sparkade runt med gott mod och viftade hejsan. De hade t.om. en 3D-kamera som kunde bygga upp en bild av ansiktet, men tyvärr blev knodden lite blyg och satte en hand för ansiktet så det blev inget av den ^^ Simon var trött och sov genom alltihop, men graviditeten är ändå rätt abstrakt för honom tror jag, så jag vet inte om det hade varit relevant med att titta på bebisen.

Under den gångna veckan har det gått oerhört lätt att boa in sig på Cogswell. Det är en liten och underligt planerad lägenhet med många vinklar och vrår, och det passar oss perfekt ^^ Samma dag som ultraljudet tog vi en runda till Bed, Bath & Beyond (älskar det namnet) och införskaffade småsaker som inte fanns eller som vi behövde. Vi ska fortfarande lyckas haffa vår glömska hyresvärld i ett svagt ögonblick och flytta upp en till säng, men annars så är det mesta stort ordnat.

Värmeböljan har släppt och har gett rum för ett växlande och stundtals härligt sommarväder. Boston är känt för sina temperamentsfulla skyar, så det landas vilda vindbyar, strålande sol och ösregn, men det är iallafall sällan ihållande gråmulenhet just nu - det kommer säkert det med. Rent allmänt så får jag en lustig känsla av klimatet. Det känns som södra Skåne eller delar av Tyskland, eller ännu mer Centraleuropa - mycket få barrträd och den där sortens solinstrålning man får när man inte hänger runt polcirkeln, men generellt höge luftfuktighet. Det kopplat med att det är storstad överallt (även om delar av den är distinkt småstadsmässig i sin arkitektur) gör att blandningen känns främmande och utländsk, men ändå rätt hemtam. Jag behöver komma ut i en skog och känna efter också, märker jag.

Sidospår här. Ni vet de där fria ledningarna (jag tror att det är både telefon och el) som man ser hänga mellan husen i gamla amerikanska filmer? De finns i alla stadsdelar utom stadskärnan, ungefär - det har inte grävts ner så mycket ledningar, och elskåp är inte värst vanligt - det sitter små boxar här och var på telefonstolparna. Hursomhelst så såg jag just en grå ekorre hoppa förbi på en ledningshärva utanför fönstret. Om Erik ska hålla på med Urban hiking ska jag banne mig börja med Urban biology ^^ Ut och skaffa en fågelbok!

tisdag 4 juni 2013

Urban Hiking #3 - Fresh Pond

Come along, Pond.
Fresh Pond

Värmeböljan låg tjock över Cambridge, så det var väl sololjade som vi lämnade den relativa svalkan i vår nya lägenhet. Expeditionen hade inte nått längre än vår egen bakgård förrän agitativa element krävde ett lekplatsstopp. Ordningen återupptogs endast så småningom, och med sandalerna fulla av sand slog vi an vägen mot dagens mål - Fresh Pond.

Vi lämnar Cogswell Avenue

Sjön tjänar som vattenreservoar åt Cambridge och är därför instängslat för att förhindra föroreningar. Däremot finns en gångstig med bekväm utsikt över vattnet hela vägen. Sjön är bland annat en utmärkt fågelsjö och ett populärt tillhåll för såväl hundägare och joggare som barnvagnsflanörer.

Sjöutsikt
Simon hade somnat redan innan vi var över järnvägen, så när jag väl nådde själva parkområdet började jag omedelbart marschera runt sjön i vänstervarv. Solen gassade, svetten lackade, hundarna flåsade, gässen flöt mest omkring och i öronen hade jag trettonde Dresden files-boken. (Spring Harry - ett spöke!!!). Jag hade precis kommit varvet runt och stannat vid en fiskformad vattenfontän när Simon yrvaket reste sig upp och pekade ut en förbijoggande hund. Vi bestämde oss för att ta lunch.
Skogsparken

Dagens picknickkorg bestod av ostmackor, oliv-och-tofu-röra och bananer. Jag hade dessutom förärat dagen med en liberal laddning kakor. 2 av 5 picknickkorgar. Vi tillbringade en trevlig session vid stängslet ned mot vattnet och utforskade lite i vägkanten. Bortre änden av sjön från vårt håll räknat är mer av ett skogsområde än ett parkområde, så när vi väl fortsatte så gjorde vi några stopp bland bark och undervegetation innan vi lämnade Fresh Pond och gick vidare mot Archstone och deras pool.

Gammal järnvägsräls

Vi hade visserligen flyttat ut, men av uppsägningstidsmässiga skäl hade vi kvar lägenheten en vecka till, vilket innebar en vecka till av möjlighet att utnyttja gemensamma faciliteter. Solsvettiga som vi var så var det skönt att komma in i de dyra, luftkonditionerade lokalerna och duschrummen. Poolen var förhållandevis tom, trots värmen, och vi plaskade glatt ned i kalldelen. Vi simmade någon längd och hängde sen vid kanten i ivrig lek med badbilen, men ganska snart började kylan bli märkbar hos små hutterbarn så jag lyfte upp honom och vandrade över mot kallpoolen. Hade jag hunnit ända fram till kanten är jag säker på att någon av de intillsittande vuxna hade varnat mig för att det märkbart bruna vattnet i varmpoolen var orsakat av en sällsynt olycklig blöjincident och därför inte var badbart för tillfället (vilket jag fick veta först senare), men som det begav sig hann jag inte till kanten utan stoppades tvärt av den lömskt placerade, locklösa plastbrunn som bryskt satte stopp för min framfärd när jag satte foten i den och föll som en fura.

Blodvite uppstod på Pelve. Pelve Junior har bra fallteknik och kom undan med chocken och några lättare skrapmärken. Jag däremot fick ett par djupa sår i benet och foton och lämnade ett markant blodspår när jag släpade mig tillbaks till vagnen för att trösta oss med napp, kakor och några näsdukar för att stoppa blodflödet. De andra vuxna vid kanten hjälpte oss tillrätta och hämtade en hårt prövad dörrvakt som i egenskap av ensam anställd på bygget denna vackra söndag just hade varit inblandad i att släcka en grillbrand. Hon dök upp så småningom med desinfektionssprej och plåster, och efter lite övertalning också en hink och borste så vi slapp lämna Döbeln vid Jutas vid poolen. Det var ändock med blodspår i sandalerna som vi släpade oss hem via tunnelbana, slagna hjältar efter en inte helt blessyrfri men ändock lyckad Urban Hiking-session. (Nu, två dagar senare, är foten helt OK även om jag rör mig med haltande gångart).

Sträcka: 9 km
Tid: 3 h
Utmaning: Viss ansträngning på grund av värmen och foten
Slutbetyg: En mysig sträcka men tafflig avslutning. 2 av 5 fågelsjöar.

söndag 2 juni 2013

Värmebölja och relokalisering

Puhhhh... de senaste tre-fyra dagarna har varit mycket, mycket varma. Vi har en liten värmebölja på härliga 30+ i skuggan och hög luftfuktighet. Eftersom vi skulle flytta inom ett par dagar hade vi inte brytt oss om att felamäla den icke fungerande ACn i lägenheten på CambridgePark Drive, men det bet oss rejält i rompen då värmen slog till. Snabbt samtal till värden. En vänlig kille kom poch bankade, hummade, bytte det ena och slängde det andra och vips så kunde det bli ljuva 15 grader i lägenheten. Det här med ventilation verkar vara ett kapitel för sig i staterna - hittills så verkar det som att AC är standard snarare än något annat slag ventilationssystem, men det kräver lite mer efterforskning.

Nå! Vi tnyttjade värmen ordetligt och besökte en gammal bekant till Erik i deras hus i Watertown, en timmes promenix bort. Det var oerhört mysiga männskor - Erik beskriver B som en av de genuint trevligaste personer han nånsn träffat, och jag håller med. Han hade nyligen doktorerat och firade med grillning och fann det för gott att bjuda in en bekant han inte träffat på fem år och dennes fru som han bara träffat som hastigast på en brygga i Californien. Grillningen i sig var trevlig, vi hade roliga konversationer med bland annat en tyskfödd herbariumkurator och Bs svärmor (?) som berättade intressanta Floridahistorier om sjökor. Vi diskuterade också oroligheterna i Husby, intressant att det har blivit en internationell nyhet.

Lördagen var vigd åt att flytta till vårt nya, mer permanenta hem på Cogswell Avenue, en bit från Porter Square. Närmare MIT och centrala Cambridge, mysigare lägenhet, drygt halva kostnaden och INGA. JÄVLA. HELTÄCKNINGSMATTOR. Awesome! Det gick rätt geschwint att flytta in - Erik bar allt tungt eftersom jag är en fragil blomma med kass rygg och graviditet och sånt. Det är väldigt skönt att vara här - det känns långt mer permanent och rotat här redan. Lägenheten är mycket mer vi än den tidigare. Vi kommer att ha ett gästrum när folk kommer också, vilket är bra särskilt med knodden.

Ja, knoddfronten: det busas runt! Nu känns det lite buffar varje dag. Det är en aktiv kottling! Nästa vecka får vi se den på film ^^ Annars är det ett rätt gött stadium av graviditet, inget illamående och rätt lugnt. Jag kommer ju vara rätt mycket större när det är varmt och härligt i sommar, så vi får se hur det går :-P

Vi var ju på animekonvent härom veckan - det var skitkul ^^ Vi kom hem med massa t-shirtar, en mjukis-TARDIS till Simon och bilder, som utlovat. Jag skulle tipa på att hälften av alla besökarna kom i cosplay-kläder. Ett axplock:

Det viktiga här är gänget med henchmen i bekgrunden -
de tillhör The Monarch från Venture Bros., en av mina
favoriter bland tecknade serier.



Världens mest överlastade steampunk-karaktär.

Det är något bakom mig, inte sant?

Chell från Portal, med Weighted Companion Cube.

TARDISen! Lägg mäske till den 100% coola hatten.

Hellboy, med icke avsågade horn - det
finns någon symbolik där.

Exterminate!
Roligaste kostymen evarz!

Simon fick, till sin glädje, en mjukis-TARDIS
som blinkade och wooshade när man tryckte på den.

Jag har ingen aning om vilken karaktär detta
är, men hen var klart fabulösast på konventent.

lördag 25 maj 2013

Urban Hiking #2 - Alewife Greenway

Trots strilande duggregn vandrade vi käckt ut i morgonstunden iklädda proffsiga regnställ men sorgligt vattenmottagliga skor. Vi hade en snäv tidsbudget idag. Eftersom eftermiddagen var vigd åt konvent så hade vi knappa två timmar på oss att utöva motion, uppleva såväl stad som natur, stärka vår själ och bli friska och sunda människor. Alltså valde vi att för dagens expedition att gå till Alewife Greenway, en naturskön cykelstig som löper längs den lilla bäcken vi korsar för att komma till lekplatsen med grävskoporna i (en av Simons favoriter). Vi har gått förbi några gånger men aldrig kommit oss för att utforska den. Idag var det dags.

Alewife Greenway



Eftersom sträckan var så ringa valde vi att färdas utan vagn, vilket gav Simon gott om tillfälle att ingående studera biltrafiken kring Alewife stations parkeringshus. Det tog därför sin rundliga tid att nå själva ån, men väl där stötte vi på den första stora höjdpunkten på dagens utfärd - vattenpölar. Det plaskades. Det skvättes. Det transporterades stenar till vattenpölarna. Det transporterades stenar från vattenpölarna. Jag tog tillfället i akt att lyssna vidare på tolfte Dresden Files-boken. Spring Harry - ALLA vampyrerna! I slutänden krävdes åtskillig övertalning från expeditions icke vattenpölshängivna deltagare för att vi inte skulle förlägga hela den tillgänliga tiden med vattenpölsaktivitet. Till slut gick vi dock vidare och nådde raskt den andra stora höjdpunkten. Gäss.

Kvack, kvack
Någon välvillig själ hade lämnat en binge spagetti i strandkanten åt svältande sjöfåglar, så vi kunde sitta och se dem äta en lång stund. Det var rofyllt och förvånansvärt naturidylliskt, med tanke på att vi fortfarande bara var ett femtiotal meter från både T-banestationen och en större väg Klockan gick dock, och vi hade fortfarande knappt satt fötterna på strandpromenaden vi var där för att utforska, så vi slet oss från den trivsamma scenen och vandrade ut på bryggorna som utgjorde promenadens första del.

Bryggorna
Bryggorna övergick i väl grusad gång. Det var en välskött promenad med skyltar och sittplatser och en så vacker utsikt som den lilla remsan grönområde kring en rännil till bäck tillät. En särskilt spännannde skyllt utlovade snappsköldpaddor, men trotts ett idogt spanande såg vi inte skymten av någonting dylikt. Stigen fortsatte en längre sträcka åt båda hållen, men vi gick inte längre än Massachussets Avenue den här gången. Vid vändpunkten övervägde vi picknick, men regnet kombinerat med den korta hemvägen fick oss istället att vända steget hemåt för att avnjuta lunch inomhus. Simon tillbringade återtåget på mina axlar, vilket gjorde att andra halvan av promenaden gick förhållandevis snabbt.

Sträcka: 3 km
Tid: 1.5 h
Utmaning: Viss väta men enkel promenad
Sceneri: Naturskönt, även om man aldrig kom helt bort från den omkringliggande staden.
Slutomdöme: En alltför kort promenad för att imponera på luttrade Urban Hikare som oss, men mysig och naturskön för sin tidsbudget. 1 av 5 regnjackor.

fredag 24 maj 2013

Snormonstrets uppgång och fall

Maja vid pennan!

De senaste tre veckorna har jag haft en förkylning som följdes upp av en långdragen bihåleinflammation. Den är inte över än, men med lugn, upprepade nässköljningar och lite Nasonex så börjar den ge med sig en smula. Hurra för att vara gravid och ha svullna slemhinnor redan från början. Jag har däremot jordens lappsjuka! Jag har varit för trött och mögig för att orka mig ut i nån större mån, så Simon och jag har spenderat en hel del tid på gården, framför YouTube och på de allra närmaste lekplatserna. Det ska bli oerhört skönt att börja umgås med folk lite mer och orka oss ut på längre utflykter igen.

Vi ska råda bot på lite isolation i helgen genom att gå på animekonvent på lördagen. Vi lovar många cosplay-foton! På söndag ska vi gå på polsk matfestival med de nya bekanta R och K. Annars ser vi mest fram emot att komma hem! Vi dyker upp innan midsommar och åker hem igen precis innan 4 juli. HÄLSA PÅ FOLK! JAAAAA!

Simon och jag har varit en runda till Cogswell Avenue, dit vi flyttar i juni. Vi ville kolla så att allt såg bra ut och att det inte var ett fullständigt råtthål, så vi kunde dra oss ur som det var så. Men det ser bra ut, lite gammalt hus men mysigt. Mycket plats för att möga runt (perfekt spelplats nere i källaren ^^) och en vänlig och hjälpsam (om än pratsam) hyresvärd.

Nytt på bebisfronten: jag har varit iväg till barnmorskan och fått höra hjärtljud för första gången. Åsm ^^ Ultraljudet är inbokat till 6 juni, så mer bilder efter det!

Återkommer med bilder på söta animenördar ^^

söndag 19 maj 2013

Urban Hiking #1 - Massachusetts Avenue


Erik har pennan. Min och Simons nya Hobby är Urban Hiking, vilket är helt och fullt väsensskilt ifrån Planlösa Promenader. Vi har nämligen en app.

Idag testade vi konceptet med en expedition längs Massachusetts Avenue, den ryggsträng som löper i nord/sydlig riktning genom större delen av delstaten. Planen för utfärden var att korsa järnvägen till Fresh Pond Mall, göra ett längre stopp i Danehy Parks lekplats och därefter, stärkta av rutschkanor och picknick, på allvar anträda färden söderut.


Rutten

Utanför gassade solen, så vi smorde oss grundligt och antog hattar och svala kläder. Fader Boston fnös föraktfullt åt denna vår blåögdhet inför vädrets makter, och lagom till att vi kom in i parken började molnen hopa sig. Pah, vi har extrakläder.

Lekplats: Danehy Park har två lekplatser avpassade för olika åldersgrupper. Småbarnsplatsen hyser en hygglig variation av lekställningar och bra bänkar för trötta föräldrar. Simon hittade raskt två jämnåriga vilka han engagerade i diplomatiskt samspråk angående förvaltningsrätt till diverse bollar och kakor. 3 av 5 klätterställningar.

Simon utforskar lekplatsen
Picknick: Om jag lärt mig något av Enid Blyton så är det att aldrig ge mig ut på utfärd utan en välfylld picknickkorg. Dagens huvudrätt var sålunda broccolipaj i papper samt frukt. Simon åt pajen med god aptit med insåg snabbt att de två kumpanernas föräldrar var av den givmilda sorten och dessutom hade både kakor och melon i frikostig mängd. Slutbetyg på den egna korgen blev bra bas men snålt med tillbehör. 2 av 5 picknickkorgar.

Trivsam blandning av arkitektur
Efter väl uträttad lek strosade vi vidare i vinkelrät riktning mot den tänkta färdvägen. Under Simons rabaldande hade jag nämligen fingrat på Geocaching-appen och hittat vad som utlovades vara en enkel nybörjarcash ett stenkast därifrån. Stenkastet visade sig vara längs en bortglömd grusväg längs ned för en sluttning, men jag var glad i alla fall tills det visade sig att koordinaterna ledde oss till en omsorgsfullt avspärrad byggarbetsplats. Vi sökte runt lite tafatt vid sluttningens fot, men allt vi hittade var kottar - vilket såvitt Simon anbelangade var väl värt besväret. Geocashing 1, Erik 0.

Den bästa varma chokladen i Cambridge

Det tog oss ungefär tio minuter att ta oss ur parken och vidare till Massachusetts Avenue, och vid det laget sov Simon den utpumpades sömn. Jag kunde spänna åt vandringssandalerna och ta ut stegen. I öronen hade jag elfte Dresden Files-boken. Spring, Harry, en vampyr!!! Jag fick se en trivsam blandning av arkitektur. New England-trä, gotisk sten och en och annan överraskning. Vi vandrade förbi Porter Square - dit vi kommer att flytta om en inte alltför lång framtid - och kom snart ned till min absoluta favoritplats i Boston - Harvard Square.

Curious George
Fullt av roliga människor, fullt av nördiga butiker, arkitektur inspirerad från det Cambridge de första kolonisatörerna kände från hemlandet och dessutom norra Bostons bästa varma choklad. Vindarna hade börjat blåsa snåla nu, så de av expeditionens medlemmar som inte sov valde att lägga till för en fikarast. Mocka gjord på vit varm choklad och espresso. För gott för denna syndfula jord.

Kakstopp
När Simon vaknat besökte vi Nicke-nyfiken-butiken och köpte en hink, och därefter tog vi en välbehövlig kakpaus och vandrade ner mot MIT-områdets mer industripräglade byggnadsstil.

Mitt jobb
Boston minns terrorattacken
Simon var i högform den här sträckan. Stärkt av paj och kakor pekade han ut trafik och lekte med sin hink, och när vi nådde Charles River kunde han rapportera expeditionens höjdpunkt: Det fanns båtar.

Charles River
Vid det här laget hade dock Fader Boston tröttnat på oss, och knappt hade vi stigit på bron förrän vi kände de första regndropparna. Vi valde därför att färdas vägen längs floden med skyndsam gångart, och trots att vi gick förbi både en lovande lekplats och en hel skock ekorrar så stannade vi inte förrän vi nådde tunnelbanan och begav oss hemåt. Vi kunde konstatera att jungfruresan var en succé och att projekt Urban Hiking nu är officiellt sjösatt. Nästa vecka blir det en ny expedition.

Rödstjärtad hök?


Sträcka: 14 km
Tid: 6 h
Utmaning: Minimal
Sceneri: Ypperligt - vi passerade Harvard Square
Slutomdöme: En trivsam promenad som gav oss bra förströelse och lät oss få ett gatuperspektiv på vår nya närmiljö. 3 av 5 vandringssandaler.