söndag 29 september 2013

Fluff-festival vid Union Square

Erik vid pennan. Idag skall jag inte berätta om urbana strövtåg, eller vetenskapliga krumsprång, eller föräldraskap eller livet i en av USAs äldsta och mest historietyngda städer. Jag skall berätta om Fluff. Vad ar Fluff, frågar ni er.


Fluff är flytande marshmallows. Jag är glad att vi kunde reda ut det.

Det var en vacker lördag, kanske en av sommarens sista riktigt varma helger, så vi tog tillfället i akt att sauntra längs Sommerville avenue hela familjen. Dagens mål var Harvard Bookstore's magasinöppning. (Fun fact om Harvard Independet Bookstore - någon gång i internets barndom så nappade de åt sig domänen harvard.com, och de har hållit på den ända sen dess, trots ihärdiga hot, mutor och bönande och beende från universitetets håll som fått nöja sig med .edu-adressen) . De har lagerutförsäljning ett par lördagar på hösten med olika teman. Dagens tema var fantasy och science fiction vilket givetvis fångade vårt intresse.

"Tyvärr" kom vi dit ganska sent, så vi var för hungriga för att stanna någon längre stund. Dessutom hade min kompis vid MIT-museet som höll i vetenskapsshow redan hunnit gå. Jag säger tyvärr inom citattecken eftersom anledningen var att vi hade gemensam sovmorgon. Hela familjen kunde sova till halv elva. GLORIOUS. Det var väl värt lite vetenskapsshow. Jag har för mycket böcker i vilket fall, särskilt efter förra helgens rollspelskonvent som... nej, det är en annan historia. Vi drog alltså vidare i jakt på mat ganska snart, vilket ledde oss till en glad pizzabagare som började prata cykelbanor med oss ögonblicket vi berättade att vi var från Sverige och som bakade en riktigt god veggpizza stor som ett brunslock. Men på vägen dit såg vi en skyllt som manade trafiken att hålla sig borta från Union square på grund av ovan nämnda flufffestival. Detta fångade vårt intresse, och med magarna fulla av pizza rultade vi vidare nedför gatan.


Fluff-festivalen var en klassisk gatufestival med familjeinriktning. Den huvudsakliga målgruppen var ungefär 6-åringar, men det fanns gott om intresse för en glad två-och-ett-halvtåringar också. Det var hoppborgar, clowner, styltgång, tävlingar, en cykelrampdemonstration, rockringar, massor med barn och glada människor... och allt i Fluff-tema. Marshmallow-gevär, fluffätar-tävling, gissa antal marshmallows i burken, färglagg flufffabriken (den hade Simon kul med), sätt F:et på Fluff-boy... jag skulle säga att jag inte varit på något lika surrealistiskt på länge, men det var trots allt marijuanafestival i Boston Commons för två veckor sedan. Jag är inte ens säker på varför de hade Fluff-tema på gatufestivalen. Jag förmodar att de är en stor sponsor, men är det enda anledningen? Har Fluff en fabrik i trakten? Är det borgmästarens favoritgodis? Hade de en tävling på lokala lågstadieskolor och lät dem bestämma temat? Det närmaste jag upplevt är jordgubbens dag i Vara, men där fanns i alla fall en lokalproduktion och en skördefestskoppling. Det här var som en generisk familjefestival med ett påklistrat tema. Det var bizzart.

Hoppborgen, ja. Det var en trappa upp till en avsats och en rutschkana ned. De släppte på barn i omgångar och lät dem rasa runt i några minuter innan de bytte grupp. Simon var minst i sin omgång och även om han hade gusto nog för en dubbelt så stor unge så var det svårt för honom att ta sig upp för stegen, så när han försökte klättra så blev det en flaskhals. Bakom honom samlades de andra sockerstinna, festivalstissade barnen som tvingades vänta på sin tur, som en efter en insåg att de skulle få färre antal åk på grund av den lilla ungen längst fram i kön och de... väntade tålmodigt på sin tur. Inget gnäll, inget knuff, inget klagomål. Bara lugnt accepterande och väntande. Jag är djupt imponerad. Tänk ett par vuxna i samma situation.

Så det var vår lördag i Cambridge. Fluff och Fantasy, och kanske den sista Fina sommardagen.

onsdag 18 september 2013

Lite lokalbiologi

Jag lovade att jag skulle skriva om cicador, så då gör jag väl det.

Nätterna här i Cambridge, MA är allt annat än tysta. Det är en kör av olika syrsor och inseker som knirkar och har sig. Jag är inte säker på vilka sorter det är, men jag är rätt hundra på att det är mer än en sort, för de låter lite olika. Dessutom finns det en mer avancerad variant: cicadan, eller "locust" som den kallas här också, även om "locust" egentligen är en form av gräshoppa (den bibliska sorten).

Magicicada. Lägg märke till de onda röda ögonen.

Cicadan är ett fascinerande kräk. De lever en stor del av sina liv som nymfer nedgrävda i jorden, för att sedan en sommar hoppa upp, ha massor och massor med sex, lägga ägg och dö. De varianter (bland annat Magicicada) som finns här på östkusten är cykliska på ett härligt sätt: de har livscykler som går i primtal! De mest kända är också de insekter som blir äldst på jorden, 13- och 17-årscicador. Anledningen till primtalscykeln är förmodligen att de har anpassat sig till predation. Hade de en livscykel som var jämnt delbar med livscykeln hos en predator eller parasit, skulle de ha ett högre predationstryck. Men eftersom primtal bara är delbara med sig själva och ett så slipper de många predatorer. Dessutom har de generellt långa livscykler.

Intressant nog så har primtal använts i mycket av våra försök till kommunikation med utomjordingar, mycket just därför att det så sällan dyker upp i biologiska sammanhang utan främst är ett matematiskt fenomen. Det ska till en insekt med stora röda ögon och cymbaler på bakkroppen för att ändra på den saken. Bill Bailey har rätt - insekterna tar över, och då blir vi mänskliga slavar i en insektsnation... http://www.youtube.com/watch?v=M3ArMVIiY90

Jag tror att de vi har haft i sommar inte är Magicicadas, de låter inte som de exempel på ljud jag har hört på nätet. Men det är ett jävla ljud hursomhelst! När vi hörde det först så trodde vi att det var något fel med elledningarna, att det låg en gren emot eller så - men nejdå. Det börjar lågt, och ökar och ökar till ett ljud som från en tryckluftsborr. En del cicador låter så högt att de kan orsaka permanent hörselskada på en människa om man står bredvid den! Som tur är har de varit rätt lugna i år, vi har sällan hört mer än en på en gång och bara ett par gånger om dagen. Men när de stora svärmarna kommer så kan de vara tusentals som sitter och sjunger kärlekskrankt i princip dygnet runt i ett par veckor.

För att fortsätta på biologitemat så har jag identifierat ännu en jågel: en Downy woodpecker, eller dunspett på svenska, en hona. Månadens fågel!

Dunspett. Söt!

Nästa gång är vi i havet. Hej!

tisdag 10 september 2013

Besök och utflykter

Nu har vi varit ute på en massa turistande igen!

Vännen B var här i två hela veckor, och vi har traskat över större delen av Boston och gjort utflykter till närområdet. Vi har nu gått hela Freedom Trail, ända till Charlestown Navy Yard och Bunker Hill-monumentet (som inte ligger på Bunker Hill utan på en högre, mycket coolare kulle strax bredvid). Vi tog en ny runda på SoWa Open Market och försökte klassificera svenska och amerikanska hipsters, vilket inte gick så bra. Vi gick också och kollade på The Mapparium, en ihålig glob med jordklotet utlagt i blyinfattat glas på insidan. Även om kartan är ouppdaterad (den gjordes på 1930-talet och har av förklarliga skäl inte gjorts om sen dess) så hade de en vacker multimediashow som förklarade kartans historia bra. Akustiken inne i globen är också mycket mysko - den sfäriska formen gör att det blir roliga effekter på rösten beroende på var man står.

B lurade med mig till The Peabody Museum of Archaeology and Ethnology i Harvard. Det var en mycket rolig visit! De hade sektioner om mestadels Nord- och Sydamerikas indianer och olika Stilla Havs-kulturer. De hade bra problematisering och intressanta vinklingar på sina utställningar. Mest intressant var nog en utställning om en bok med teckningar utförda av en grupp Lakota-krigare, och en metautställning av olika dioraman från början av 1900-talet och framåt.

Erik, Simon och B tog en dag ute i Bostons skärgård medan jag tog en lugn dag hemma. Erik ska få skriva ett eget Urban Hiking-inlägg om det ^^

Sen fyllde jag år! Jag blev firad med fantastisk frukost på sängen, sång och kaka med ljus. Jag fick ett ex av en bok med spökhistorier i serieform av B, en fin teckning av Simon och en Companion Cube, presentkort på BH-inköp och en av Oscar Wildes sagor illustrerad av min favvotecknare P. Craig Russell av Erik. Awesome loot! På min födelsedag så bestämde vi oss också för att få ännu mer revolutionshistoria under västen och kompletterade Freedom Trail med en busstur till Minute Man National Historic Park i Lexington, där man kan se en del av Battle Road. En av de tidiga händelserna i staternas revolutionskrig var ett britterna försökte konfiskera ett av rebellernas vapenförråd i Lexington, kom i bråk, retirerade och fortsatte retirera tillbaka till Boston, vilket tog typ ett dygn. Under hela det dygnet blev de attackerade av rebeller som sköt på dem. En stor del av vägen de tog kan man vandra idag, med plaketter, infotavlor och gamla byggnader längs vägen. Det var förvånansvärt väl presenterat med informativa utställningar i besökscentrat och reenactment på olika platser. Dagen avslutades med ett nytt besök på Cheesecake Factory (det börjar bli standardrestaurangen att visa folk) och den besegrade mig ännu en gång. Damn you, etc.

Vi gorde ett besök till Salem, jag, Simon och B. En halvtimme med pendeln så är man i en mycket pittoresk turistfälla med många roliga saker att titta på! Vi började på The Peabody Essex Museum, ett gammalt museum med en mycket extensiv kollektion asiatisk konst. De hade inte samma etnologiska inriktning som Peabody i Harvard, men de hade däremot en rolig blandning av modern och gammal konst - och fantastiska samlingar! Salem har uppenbarligen en lång och anrik historia i ostindienhandel, vilket bland annat gav upphov till det här museet. De har bland annat ett komplett kinesiskt hus (Yin Yu Tang House) från slutet av 1700-talet och en hel del intressant nutida amerikansk indian-konst. Resten av Salem är en turistfälla med häxtema - vi hittade bland annat en Harry Potter-butik och minst fem olika sierskor med varierande utbud. Det är kitschigt och jättekul! Vi försökte hitta en reenactmentby med Salem uppbyggt som det såg ut på 1600-talet, men tyvärr hade de stängt, så vi gick till USAs förment äldsta godisbutik istället. Jag vet inte hur det är med det, men de hade sjukt gott hemgjort godis i vilket fall! Dessutom fanns det en välsorterad nördbutik (mycket serier och merc från diverse tv-serier) och en massa andra konstiga butiker. Salem har uppenbarligen Halloween-firande större delen av oktober, så Erik och jag ska ta en till tur då så att han får se stan också. En rolig stad att turista i!

Den ojämförligt mest häftiga upplevelsen var att besöka Providence, Rhode Island. B, som är en H. P. Lovecraft-aficionado av rang, hade nosat reda på att det var ett Lovecraft-konvent under perioden han skulle hälsa på. Sagt och gjort! Erik och jag är även vi stora fans av ögon, tentakler och blod, så vi tog tåget till Providence och NecronomiCon. Vi vek fredagen åt att utforska konventet - som vi nog inte såg en tiondel av. Det var paneler, filmvisningar, rollspelssessioner, rundvandringar, workshops, konserter, försäljare och konstutställningar om vartannat. Vi valde att bara ta en dag på själva konventet eftersom det blir lite komplicerat att sitta två med småbarn på olika grejer, och tråkigt i längden att växlas om. Men det vi såg var skitkul! Jag gick på en panel om Lovecrafts fobier (han hade ett par) och Erik gick på en spelledar- och scenario-workshop. Vi kom båda tillbaka från försäljarområdet med betydligt lättare kontokort - folk gör helt fantastiskt kul grejer. B roade sig själv på kvällen medans vi gick på restaurang och passade på att ta en liten strövare i staden.
Hotellet där konventet ägde rum. Hissen till höger i bild är
ett "historical landmark" (typ K-märkt).

Den här skylten stod 20 meter från en annan skylt med texten
"Welcome Lovecraft fans!" och en bild på Cthulhu. Fniss.

På ett lokalt galleri som hade Lovecraft-tematisk utställning,
bland annat med props från HPLHS båda filmer.

På lördagen hade vi inga konventspass, så vi började med att gå en rundtur som var arrangerad av konventet men var öppen för alla. Den tog oss på en tretimmarstur runt i Providence, mestadels runt det som heter College Hill, och stannade på diverse plarser som hade koppling till Lovecraft. Vi fick se platser där han bott, olika hus och andra byggnader som beskrivits rakt av eller inspirerat platser i hans noveller och böcker, en samling med Lovecraftiana på ett lokalt bibliotek, och en nyligen (veckan innan konventet) uppförd bronsbyst av densamme, som coolt nog delvis sponsrats av Mike Mignola och Guillermo del Toro. Vi fick dessutom se andra fina delar av Providence och höra en del historia. Efter detta äventyr så var det lunch och springa runt och röra på sig-tid för Simon. Jag passade på att gå tillbaka till konventet och tigga till mig lite extratid bland försäljarna, eftersom jag hade missat ena hälften på fredagen - de var på 18e våningen på hotellet istället för 2a. Sen gick vi och utforskade ett antikvariat i närområdet, en av de där ställena som man bara upptäcker fler och fler rum i ju mer man kollar runt.

"Hakan", "hakan", dom kallar mig för "hakan"...
Det gula är huset där Henry Wilcox bodde i "The Call of
Cthulhu". Enligt uppgift ska Lovecraft ha tyckt att det är
fruktansvärt fult.
På lördagkvällen hade vi hört av en vänlig man vid namn David, en sån där gammal konventsräv som tar hand om alla förvirrade nylingar (han adopterade oss redan på tåget när han hörde att vi pratade om Whisperer in the Dark ^^), att det skulle vara något slags festival som hette WaterFire. Vi hade inte riktigt nån uppfattning om vad den innebar, men ju mer vi hörde från folk så lät det som att den kunde bli riktigt awesome. Vi gick på nappjakt längs floden (Simon hade tappat sin sista så det var lite kris inför kvällen) så vi fick se mycket av förberedelserna. WaterFire började som en konstinstallation 1994, då en lokal konstnär tände 10 eldkorgar i floden. Det här upprepades något år senare, och växte sen till ett årligt event, och nu är det ett antal gånger om året med företagssponsring och massor med besökare. Just den här helgen så var det ett gotiskt tema på alltsammans eftersom det var Lovecraftkonvent. Man tände runt 80 eldar längs en kilometer av floden - det hela började vid solnedgången i en liten damm och fortsatte nedströms. De hade en kille som poiade sig från eldkorg till eldkorg (han gick på en liten spång) och tände varje eld. När alla eldar var tända åkte det båtar med diverse artister och monster upp och ner. På stränderna var det matstånd, konstutställningar, installationer, konserter och annat häftigt. Bland annat så besökte vi ett konstkollektiv som heter Red Fork Empire som dagen till ära hade konstutställning med steampunktema. Mycket ljuvligt! Vi åt italiensk mat ur ett stånd och njöt av natten tills vi bestämde oss för att gå och natta Simon.
Mysko saker i bur hos Red Fork Empire.

Shoggoth... ON A BOAT!

Ljusinstallation med minneslund längs floden.

Eldkorgarna i vattnet.
Söndagen var mest lökning och lugn. Vi försökte spela lite stilla Mutant i en park, men stackars B fick någon form av svindel som inte ville ge med sig, så vi packade ihop och följde med honom på bussen mot flyget så att han inte skulle råka illa ut om det var allvarligt. Vi fick en liten tankeställare när vi gick och frågade om hjälp på konventet - de hade ingen form av sjukvårdskunnig personal kopplad till arrangemanget. Och det på ett konvent med 500+ deltagare. Intressant. Hur som, B blev bättre efter flygresan hem.

Nu har vi en lugn månad framför oss. Erik har efter en kort kurs fått tillstånd att segla med MITs båtar, och kommer att försöka göra det lite då och då. Min ritkurs tar tyvärr slut den här veckan, men den har varit väldigt givande! Jag ska ge mig på att testa gravidyoga, det ska bli intressant. Knodden växer som den ska och jag blir tyngre och mer irriterad, som det blir. Jag har beställt tygprover och en symskin, så den här månaden blir det nog en hel del hantverkande och lajvpysslande. Aaaah...

Nästa gång ska jag skriva om cicador.