Blogginlägg? Blogga? Har man tid med sånt?
Jahaja. Senaste tiden har varit lite förvirrande. Nu ska vi se, jag skrev senast i november, tror jag? Just det, ett par veckor efter att Rasmus kom. Nå, han hann bli ett par veckor, vi hade mamma och Eriks mamma och pappa här i omgångar, vilket var mysigt och hjälpsamt. Mot slutet av december, när A fortfarande var här, så blev Rasmus sjuk i en ovanlig öroninflammation och blev inlagd. De höll kvar honom på två veckors intravenös antibiotika, eftersom de misstänkte hjärnhinneinflammation också. Hur det nu var med den saken vet vi inte - de är mycket för att ta den vääääldigt säkra före det osäkra här - men med en fem veckors bebis ville vi inte mucka. Vi stannade på sjukhuset med honom i omgångar, och var hemma med Simon i omgångar. Han blev frisk fort och charmade hela avdelningen. Det var jobbigt - han verkade klara sig rätt bra, men Erik och jag var oroliga, och för Simon blev allting underligt igen.
Rasmus fick komma hem den 23e, så vi hann fira jul som vanligt. Underbare V var här över jul och fram till innan nyår, vilket var awesome. På julafton var vi nere i källaren där värden Claus hade ordnat knytkalas. På juldagen firade vi själva. Erik hade fixat gran och vi hade en multitud av presenter, de flesta till Simon. Han pallade med julen bra, det blev ingen överladdning.
Nyår var rätt så lugnt. I Boston firar man "first night" genom att gå ut på stan, men med två småbarn skippade vi den biten. Vi kollade på nyåret från Skansen och Grevinnan och betjänten och gick sen över till grannarna J och L och deras son, som är Simons bästa kompis här. Vi käkade middag tills ungarna blev för trötta, sen gick vi hem och lade Simon. Vi skålade igen vid amerikanska nyåret, tittade på livesändning från Times Square och lyssnade på det ljuva ljudet från brandlarmet som gick för att grannarna som hade nyårsfest i källaren smälte plast i gemensamhetsköket. Simon missade som tur vad det hela, fast det var lite stiligt med två brandbilar som stod och blinkade utanför.
I januari har jag börjat träna igen. Jag behöver komma i form, för min rygg är som ett ruttet dragspel. Det finns ett gym tio minuter bort som är ljuvligt. Bra maskiner, duschar med bubbelpool och roliga träningspass. En smula dyrt, men jag får assistans från mamma som tur är <3 Så hittills har jag lyckats komma iväg en två-tre gånger per vecka, och jag hoppas kunna hålla tre gånger i veckan under året. I mars tänkte jag hoppa på en kurs i teckning igen, serieteckning den här gången.
Det funkar okej bra att vara hemmamamma. Jag klättrar mindre på väggarna när jag har träning och projekt, och jag börjar greppa en bra blandning av aktivitet och avslappning.Största irritationen nu är min kropp som inte riktigt vill samarbeta.
Nästa gång ska jag lägga upp en hög med bilder och berätta om burlesquen jag ska på på fredag. Hej!
måndag 3 februari 2014
onsdag 20 november 2013
BEBIS
Ja! Bebisen har kommit! Awesome ^^
(Varning för en smula grafisk förlossningsberättelse. OK? OK!)
Klockan 21.02 lördagen den 2 november föddes Rasmus Björn Pelve. Han var 51 cm lång och vägde 3447 gram. Han kom ut förbaskat fort, vilket vi iochförsig hade räknat med. På inrådan av vår barnmorska så åkte Erik och jag till förlossningen så fort jag hade nån slags regelbundna värkar, vilket gjorde att jag slapp ha öppningsvärkar i taxin som förra gången. Simon stannade hemma med K, vilket fungerade fint.
När vi kom in till förlossningen hade jag regelbundna men lätta värkar och var öppen fem cm. Eftersom saker och ting gick så fort förra gången så tyckte de att jag kunde komma till ett rum direkt och så fick vi se vad som skulle hända. Vi spenderade någon halvtimme med att byta till sjukhuskläder och sätta fast sladdlösa övervakningspryttlar på magen (mycket praktiskt). När det var klart hoppade jag in i duschen, där jag spenderade en halvtimme till med att Erik duschade min rygg medan värkarna blev starkare. När det var dags att krysta traskade vi tillbaka till sängen, och jag kunde stå på knä ett tag tills det var dags. Rasmus kom ut på någon kvart (kanske? det är svårt med tiden i såna här situationer) och hade ena handen uppe vid huvudet, vilket gjorde saker lite mer smärtsamma men inte komplicerade.
När moderkakakan hade kommit ut och vi hade vägt och kollat Rasmus, gosat ett tag och återhämtat oss så fick vi komma till ett helt awesome rum. Det hade t.om. en fejkad eldstad! Sköterskorna berättade glatt att de inte brukar visa just det rummet på runtvandringar eftersom folk blir så besvikna om de inte får det. Score ^^ Vi stannade två dagar innan vi fick lappsjuka och ville hem. På det hela taget var det en bra upplevelse, även om det hade varit skönt med lite lustgas. Det blev lite väl hardcore att köra helt utan smärtlindring!
Nå, de senaste veckorna har varit sköna. Rasmus ammar bra (med såriga vårtor i början tyvärr - amerikansk dunderkräm rådde dock bot) och sover hyfsat mycket. Dock bäst på oss, så det blir en del sitta upprätt med honom. Simon verkar gilla sin lillebror, han kommer och klappar och kramar honom, hämtar nappar och frågar efter honom om han inte vet vart Rasmus är. Han är lite stissig eftersom allt är så ovanligt däremot, så det blir en del bråk kring sängdags och tandborstning. Förhoppningsvis blir det bättre när saker och ting lugnat ner sig och blivit mer normala. Apropå Rasmus namn? Första namnet var som med Simon, ingen speciell koppling utom att det helt enkelt passade bra. Andra namnet kommer från min fina gybbtjyv till morfar, som tyvärr inte fick träffa sitt fjärde barnbarnsbarn.
Eriks mamma har åkt hem efter att ha varit en helt fantastisk hjälp i en månad, och min mamma åker hem idag efter två veckor av underbar assistans. Det har varit jätteskönt att ha hjälp ^^ Eriks pappa A kommer ikväll och stannar ett par veckor. Mycket päron blir det! Sen är det tomt ett tag innan älskade V kommer och firar jul.
Saker är riktigt häftiga, bitvis jobbiga, och vi har rejäl hemlängtan, både Erik och jag. Det är fortfarande kul att vara här, men vi saknar alla vänner, vårt inbodda hem i Uppsala, det svenska systemet och allt hemvant. Det är bra och synd att tiden går fort. Snart har vi varit här i åtta månader. Sheisse!
(Varning för en smula grafisk förlossningsberättelse. OK? OK!)
Klockan 21.02 lördagen den 2 november föddes Rasmus Björn Pelve. Han var 51 cm lång och vägde 3447 gram. Han kom ut förbaskat fort, vilket vi iochförsig hade räknat med. På inrådan av vår barnmorska så åkte Erik och jag till förlossningen så fort jag hade nån slags regelbundna värkar, vilket gjorde att jag slapp ha öppningsvärkar i taxin som förra gången. Simon stannade hemma med K, vilket fungerade fint.
När vi kom in till förlossningen hade jag regelbundna men lätta värkar och var öppen fem cm. Eftersom saker och ting gick så fort förra gången så tyckte de att jag kunde komma till ett rum direkt och så fick vi se vad som skulle hända. Vi spenderade någon halvtimme med att byta till sjukhuskläder och sätta fast sladdlösa övervakningspryttlar på magen (mycket praktiskt). När det var klart hoppade jag in i duschen, där jag spenderade en halvtimme till med att Erik duschade min rygg medan värkarna blev starkare. När det var dags att krysta traskade vi tillbaka till sängen, och jag kunde stå på knä ett tag tills det var dags. Rasmus kom ut på någon kvart (kanske? det är svårt med tiden i såna här situationer) och hade ena handen uppe vid huvudet, vilket gjorde saker lite mer smärtsamma men inte komplicerade.
 |
| Någon halvtimme senare... |
När moderkakakan hade kommit ut och vi hade vägt och kollat Rasmus, gosat ett tag och återhämtat oss så fick vi komma till ett helt awesome rum. Det hade t.om. en fejkad eldstad! Sköterskorna berättade glatt att de inte brukar visa just det rummet på runtvandringar eftersom folk blir så besvikna om de inte får det. Score ^^ Vi stannade två dagar innan vi fick lappsjuka och ville hem. På det hela taget var det en bra upplevelse, även om det hade varit skönt med lite lustgas. Det blev lite väl hardcore att köra helt utan smärtlindring!
 |
| Ena halvan av vår svit. |
 |
| Mt. Auburn Hospital, komplett med fantastisk frukostmeny. |
Nå, de senaste veckorna har varit sköna. Rasmus ammar bra (med såriga vårtor i början tyvärr - amerikansk dunderkräm rådde dock bot) och sover hyfsat mycket. Dock bäst på oss, så det blir en del sitta upprätt med honom. Simon verkar gilla sin lillebror, han kommer och klappar och kramar honom, hämtar nappar och frågar efter honom om han inte vet vart Rasmus är. Han är lite stissig eftersom allt är så ovanligt däremot, så det blir en del bråk kring sängdags och tandborstning. Förhoppningsvis blir det bättre när saker och ting lugnat ner sig och blivit mer normala. Apropå Rasmus namn? Första namnet var som med Simon, ingen speciell koppling utom att det helt enkelt passade bra. Andra namnet kommer från min fina gybbtjyv till morfar, som tyvärr inte fick träffa sitt fjärde barnbarnsbarn.
 |
| Bröderna bror. |
Eriks mamma har åkt hem efter att ha varit en helt fantastisk hjälp i en månad, och min mamma åker hem idag efter två veckor av underbar assistans. Det har varit jätteskönt att ha hjälp ^^ Eriks pappa A kommer ikväll och stannar ett par veckor. Mycket päron blir det! Sen är det tomt ett tag innan älskade V kommer och firar jul.
Saker är riktigt häftiga, bitvis jobbiga, och vi har rejäl hemlängtan, både Erik och jag. Det är fortfarande kul att vara här, men vi saknar alla vänner, vårt inbodda hem i Uppsala, det svenska systemet och allt hemvant. Det är bra och synd att tiden går fort. Snart har vi varit här i åtta månader. Sheisse!
torsdag 31 oktober 2013
Happy Halloween
Ha! Blogginlägg! Execlsior!
Idag är det Halloween, och Simon har fått trick-or-treata med fyra andra barn från huset. Han var TARDIS och var oerhört söt! Vi hade köpt sjuka mängder godis, och den enda som kom var en liten ettåring i lejonkostym. Men hen var å andra sidan väldigt gullig, så det räckte ^^ Nu får vi gömma godis ett tag framöver, även det en gammal god amerikansk tradition.
Annars har det varit mycket väntan på nästa familjemedlem. Idag är det beräknade datumet, så vi får se hur länge vi får vänta innan hen behagar titta ut! Eriks mamma K är här, och min mamma kommer om någon vecka, så vi har mycket backup och någon som orkar roa Simon under tiden.
Har det inte kommit någon unge imorron ska jag uppdatera er om hur man firar Autumn Fair i Massachusetts. Spoilers: det är ett sammelsurium.
Idag är det Halloween, och Simon har fått trick-or-treata med fyra andra barn från huset. Han var TARDIS och var oerhört söt! Vi hade köpt sjuka mängder godis, och den enda som kom var en liten ettåring i lejonkostym. Men hen var å andra sidan väldigt gullig, så det räckte ^^ Nu får vi gömma godis ett tag framöver, även det en gammal god amerikansk tradition.
 |
| Eriks lätt hopsjunkna pumpagubbe. |
 |
| Time And Relative Dimension In Space, eller som han kallas på fritiden, Simon. |
 |
| Ungarna träffar guld. |
Annars har det varit mycket väntan på nästa familjemedlem. Idag är det beräknade datumet, så vi får se hur länge vi får vänta innan hen behagar titta ut! Eriks mamma K är här, och min mamma kommer om någon vecka, så vi har mycket backup och någon som orkar roa Simon under tiden.
Har det inte kommit någon unge imorron ska jag uppdatera er om hur man firar Autumn Fair i Massachusetts. Spoilers: det är ett sammelsurium.
söndag 29 september 2013
Fluff-festival vid Union Square
Erik vid pennan. Idag skall jag inte berätta om urbana strövtåg, eller vetenskapliga krumsprång, eller föräldraskap eller livet i en av USAs äldsta och mest historietyngda städer. Jag skall berätta om Fluff. Vad ar Fluff, frågar ni er.
Fluff är flytande marshmallows. Jag är glad att vi kunde reda ut det.
Det var en vacker lördag, kanske en av sommarens sista riktigt varma helger, så vi tog tillfället i akt att sauntra längs Sommerville avenue hela familjen. Dagens mål var Harvard Bookstore's magasinöppning. (Fun fact om Harvard Independet Bookstore - någon gång i internets barndom så nappade de åt sig domänen harvard.com, och de har hållit på den ända sen dess, trots ihärdiga hot, mutor och bönande och beende från universitetets håll som fått nöja sig med .edu-adressen) . De har lagerutförsäljning ett par lördagar på hösten med olika teman. Dagens tema var fantasy och science fiction vilket givetvis fångade vårt intresse.
"Tyvärr" kom vi dit ganska sent, så vi var för hungriga för att stanna någon längre stund. Dessutom hade min kompis vid MIT-museet som höll i vetenskapsshow redan hunnit gå. Jag säger tyvärr inom citattecken eftersom anledningen var att vi hade gemensam sovmorgon. Hela familjen kunde sova till halv elva. GLORIOUS. Det var väl värt lite vetenskapsshow. Jag har för mycket böcker i vilket fall, särskilt efter förra helgens rollspelskonvent som... nej, det är en annan historia. Vi drog alltså vidare i jakt på mat ganska snart, vilket ledde oss till en glad pizzabagare som började prata cykelbanor med oss ögonblicket vi berättade att vi var från Sverige och som bakade en riktigt god veggpizza stor som ett brunslock. Men på vägen dit såg vi en skyllt som manade trafiken att hålla sig borta från Union square på grund av ovan nämnda flufffestival. Detta fångade vårt intresse, och med magarna fulla av pizza rultade vi vidare nedför gatan.
Fluff-festivalen var en klassisk gatufestival med familjeinriktning. Den huvudsakliga målgruppen var ungefär 6-åringar, men det fanns gott om intresse för en glad två-och-ett-halvtåringar också. Det var hoppborgar, clowner, styltgång, tävlingar, en cykelrampdemonstration, rockringar, massor med barn och glada människor... och allt i Fluff-tema. Marshmallow-gevär, fluffätar-tävling, gissa antal marshmallows i burken, färglagg flufffabriken (den hade Simon kul med), sätt F:et på Fluff-boy... jag skulle säga att jag inte varit på något lika surrealistiskt på länge, men det var trots allt marijuanafestival i Boston Commons för två veckor sedan. Jag är inte ens säker på varför de hade Fluff-tema på gatufestivalen. Jag förmodar att de är en stor sponsor, men är det enda anledningen? Har Fluff en fabrik i trakten? Är det borgmästarens favoritgodis? Hade de en tävling på lokala lågstadieskolor och lät dem bestämma temat? Det närmaste jag upplevt är jordgubbens dag i Vara, men där fanns i alla fall en lokalproduktion och en skördefestskoppling. Det här var som en generisk familjefestival med ett påklistrat tema. Det var bizzart.
Hoppborgen, ja. Det var en trappa upp till en avsats och en rutschkana ned. De släppte på barn i omgångar och lät dem rasa runt i några minuter innan de bytte grupp. Simon var minst i sin omgång och även om han hade gusto nog för en dubbelt så stor unge så var det svårt för honom att ta sig upp för stegen, så när han försökte klättra så blev det en flaskhals. Bakom honom samlades de andra sockerstinna, festivalstissade barnen som tvingades vänta på sin tur, som en efter en insåg att de skulle få färre antal åk på grund av den lilla ungen längst fram i kön och de... väntade tålmodigt på sin tur. Inget gnäll, inget knuff, inget klagomål. Bara lugnt accepterande och väntande. Jag är djupt imponerad. Tänk ett par vuxna i samma situation.
Så det var vår lördag i Cambridge. Fluff och Fantasy, och kanske den sista Fina sommardagen.
Fluff är flytande marshmallows. Jag är glad att vi kunde reda ut det.
Det var en vacker lördag, kanske en av sommarens sista riktigt varma helger, så vi tog tillfället i akt att sauntra längs Sommerville avenue hela familjen. Dagens mål var Harvard Bookstore's magasinöppning. (Fun fact om Harvard Independet Bookstore - någon gång i internets barndom så nappade de åt sig domänen harvard.com, och de har hållit på den ända sen dess, trots ihärdiga hot, mutor och bönande och beende från universitetets håll som fått nöja sig med .edu-adressen) . De har lagerutförsäljning ett par lördagar på hösten med olika teman. Dagens tema var fantasy och science fiction vilket givetvis fångade vårt intresse.
"Tyvärr" kom vi dit ganska sent, så vi var för hungriga för att stanna någon längre stund. Dessutom hade min kompis vid MIT-museet som höll i vetenskapsshow redan hunnit gå. Jag säger tyvärr inom citattecken eftersom anledningen var att vi hade gemensam sovmorgon. Hela familjen kunde sova till halv elva. GLORIOUS. Det var väl värt lite vetenskapsshow. Jag har för mycket böcker i vilket fall, särskilt efter förra helgens rollspelskonvent som... nej, det är en annan historia. Vi drog alltså vidare i jakt på mat ganska snart, vilket ledde oss till en glad pizzabagare som började prata cykelbanor med oss ögonblicket vi berättade att vi var från Sverige och som bakade en riktigt god veggpizza stor som ett brunslock. Men på vägen dit såg vi en skyllt som manade trafiken att hålla sig borta från Union square på grund av ovan nämnda flufffestival. Detta fångade vårt intresse, och med magarna fulla av pizza rultade vi vidare nedför gatan.
Fluff-festivalen var en klassisk gatufestival med familjeinriktning. Den huvudsakliga målgruppen var ungefär 6-åringar, men det fanns gott om intresse för en glad två-och-ett-halvtåringar också. Det var hoppborgar, clowner, styltgång, tävlingar, en cykelrampdemonstration, rockringar, massor med barn och glada människor... och allt i Fluff-tema. Marshmallow-gevär, fluffätar-tävling, gissa antal marshmallows i burken, färglagg flufffabriken (den hade Simon kul med), sätt F:et på Fluff-boy... jag skulle säga att jag inte varit på något lika surrealistiskt på länge, men det var trots allt marijuanafestival i Boston Commons för två veckor sedan. Jag är inte ens säker på varför de hade Fluff-tema på gatufestivalen. Jag förmodar att de är en stor sponsor, men är det enda anledningen? Har Fluff en fabrik i trakten? Är det borgmästarens favoritgodis? Hade de en tävling på lokala lågstadieskolor och lät dem bestämma temat? Det närmaste jag upplevt är jordgubbens dag i Vara, men där fanns i alla fall en lokalproduktion och en skördefestskoppling. Det här var som en generisk familjefestival med ett påklistrat tema. Det var bizzart.
Hoppborgen, ja. Det var en trappa upp till en avsats och en rutschkana ned. De släppte på barn i omgångar och lät dem rasa runt i några minuter innan de bytte grupp. Simon var minst i sin omgång och även om han hade gusto nog för en dubbelt så stor unge så var det svårt för honom att ta sig upp för stegen, så när han försökte klättra så blev det en flaskhals. Bakom honom samlades de andra sockerstinna, festivalstissade barnen som tvingades vänta på sin tur, som en efter en insåg att de skulle få färre antal åk på grund av den lilla ungen längst fram i kön och de... väntade tålmodigt på sin tur. Inget gnäll, inget knuff, inget klagomål. Bara lugnt accepterande och väntande. Jag är djupt imponerad. Tänk ett par vuxna i samma situation.
Så det var vår lördag i Cambridge. Fluff och Fantasy, och kanske den sista Fina sommardagen.
onsdag 18 september 2013
Lite lokalbiologi
Jag lovade att jag skulle skriva om cicador, så då gör jag väl det.
Nätterna här i Cambridge, MA är allt annat än tysta. Det är en kör av olika syrsor och inseker som knirkar och har sig. Jag är inte säker på vilka sorter det är, men jag är rätt hundra på att det är mer än en sort, för de låter lite olika. Dessutom finns det en mer avancerad variant: cicadan, eller "locust" som den kallas här också, även om "locust" egentligen är en form av gräshoppa (den bibliska sorten).
Cicadan är ett fascinerande kräk. De lever en stor del av sina liv som nymfer nedgrävda i jorden, för att sedan en sommar hoppa upp, ha massor och massor med sex, lägga ägg och dö. De varianter (bland annat Magicicada) som finns här på östkusten är cykliska på ett härligt sätt: de har livscykler som går i primtal! De mest kända är också de insekter som blir äldst på jorden, 13- och 17-årscicador. Anledningen till primtalscykeln är förmodligen att de har anpassat sig till predation. Hade de en livscykel som var jämnt delbar med livscykeln hos en predator eller parasit, skulle de ha ett högre predationstryck. Men eftersom primtal bara är delbara med sig själva och ett så slipper de många predatorer. Dessutom har de generellt långa livscykler.
Intressant nog så har primtal använts i mycket av våra försök till kommunikation med utomjordingar, mycket just därför att det så sällan dyker upp i biologiska sammanhang utan främst är ett matematiskt fenomen. Det ska till en insekt med stora röda ögon och cymbaler på bakkroppen för att ändra på den saken. Bill Bailey har rätt - insekterna tar över, och då blir vi mänskliga slavar i en insektsnation... http://www.youtube.com/watch?v=M3ArMVIiY90
Jag tror att de vi har haft i sommar inte är Magicicadas, de låter inte som de exempel på ljud jag har hört på nätet. Men det är ett jävla ljud hursomhelst! När vi hörde det först så trodde vi att det var något fel med elledningarna, att det låg en gren emot eller så - men nejdå. Det börjar lågt, och ökar och ökar till ett ljud som från en tryckluftsborr. En del cicador låter så högt att de kan orsaka permanent hörselskada på en människa om man står bredvid den! Som tur är har de varit rätt lugna i år, vi har sällan hört mer än en på en gång och bara ett par gånger om dagen. Men när de stora svärmarna kommer så kan de vara tusentals som sitter och sjunger kärlekskrankt i princip dygnet runt i ett par veckor.
För att fortsätta på biologitemat så har jag identifierat ännu en jågel: en Downy woodpecker, eller dunspett på svenska, en hona. Månadens fågel!
Nästa gång är vi i havet. Hej!
Nätterna här i Cambridge, MA är allt annat än tysta. Det är en kör av olika syrsor och inseker som knirkar och har sig. Jag är inte säker på vilka sorter det är, men jag är rätt hundra på att det är mer än en sort, för de låter lite olika. Dessutom finns det en mer avancerad variant: cicadan, eller "locust" som den kallas här också, även om "locust" egentligen är en form av gräshoppa (den bibliska sorten).
 |
| Magicicada. Lägg märke till de onda röda ögonen. |
Cicadan är ett fascinerande kräk. De lever en stor del av sina liv som nymfer nedgrävda i jorden, för att sedan en sommar hoppa upp, ha massor och massor med sex, lägga ägg och dö. De varianter (bland annat Magicicada) som finns här på östkusten är cykliska på ett härligt sätt: de har livscykler som går i primtal! De mest kända är också de insekter som blir äldst på jorden, 13- och 17-årscicador. Anledningen till primtalscykeln är förmodligen att de har anpassat sig till predation. Hade de en livscykel som var jämnt delbar med livscykeln hos en predator eller parasit, skulle de ha ett högre predationstryck. Men eftersom primtal bara är delbara med sig själva och ett så slipper de många predatorer. Dessutom har de generellt långa livscykler.
Intressant nog så har primtal använts i mycket av våra försök till kommunikation med utomjordingar, mycket just därför att det så sällan dyker upp i biologiska sammanhang utan främst är ett matematiskt fenomen. Det ska till en insekt med stora röda ögon och cymbaler på bakkroppen för att ändra på den saken. Bill Bailey har rätt - insekterna tar över, och då blir vi mänskliga slavar i en insektsnation... http://www.youtube.com/watch?v=M3ArMVIiY90
Jag tror att de vi har haft i sommar inte är Magicicadas, de låter inte som de exempel på ljud jag har hört på nätet. Men det är ett jävla ljud hursomhelst! När vi hörde det först så trodde vi att det var något fel med elledningarna, att det låg en gren emot eller så - men nejdå. Det börjar lågt, och ökar och ökar till ett ljud som från en tryckluftsborr. En del cicador låter så högt att de kan orsaka permanent hörselskada på en människa om man står bredvid den! Som tur är har de varit rätt lugna i år, vi har sällan hört mer än en på en gång och bara ett par gånger om dagen. Men när de stora svärmarna kommer så kan de vara tusentals som sitter och sjunger kärlekskrankt i princip dygnet runt i ett par veckor.
För att fortsätta på biologitemat så har jag identifierat ännu en jågel: en Downy woodpecker, eller dunspett på svenska, en hona. Månadens fågel!
 |
| Dunspett. Söt! |
Nästa gång är vi i havet. Hej!
tisdag 10 september 2013
Besök och utflykter
Nu har vi varit ute på en massa turistande igen!
Vännen B var här i två hela veckor, och vi har traskat över större delen av Boston och gjort utflykter till närområdet. Vi har nu gått hela Freedom Trail, ända till Charlestown Navy Yard och Bunker Hill-monumentet (som inte ligger på Bunker Hill utan på en högre, mycket coolare kulle strax bredvid). Vi tog en ny runda på SoWa Open Market och försökte klassificera svenska och amerikanska hipsters, vilket inte gick så bra. Vi gick också och kollade på The Mapparium, en ihålig glob med jordklotet utlagt i blyinfattat glas på insidan. Även om kartan är ouppdaterad (den gjordes på 1930-talet och har av förklarliga skäl inte gjorts om sen dess) så hade de en vacker multimediashow som förklarade kartans historia bra. Akustiken inne i globen är också mycket mysko - den sfäriska formen gör att det blir roliga effekter på rösten beroende på var man står.
B lurade med mig till The Peabody Museum of Archaeology and Ethnology i Harvard. Det var en mycket rolig visit! De hade sektioner om mestadels Nord- och Sydamerikas indianer och olika Stilla Havs-kulturer. De hade bra problematisering och intressanta vinklingar på sina utställningar. Mest intressant var nog en utställning om en bok med teckningar utförda av en grupp Lakota-krigare, och en metautställning av olika dioraman från början av 1900-talet och framåt.
Erik, Simon och B tog en dag ute i Bostons skärgård medan jag tog en lugn dag hemma. Erik ska få skriva ett eget Urban Hiking-inlägg om det ^^
Sen fyllde jag år! Jag blev firad med fantastisk frukost på sängen, sång och kaka med ljus. Jag fick ett ex av en bok med spökhistorier i serieform av B, en fin teckning av Simon och en Companion Cube, presentkort på BH-inköp och en av Oscar Wildes sagor illustrerad av min favvotecknare P. Craig Russell av Erik. Awesome loot! På min födelsedag så bestämde vi oss också för att få ännu mer revolutionshistoria under västen och kompletterade Freedom Trail med en busstur till Minute Man National Historic Park i Lexington, där man kan se en del av Battle Road. En av de tidiga händelserna i staternas revolutionskrig var ett britterna försökte konfiskera ett av rebellernas vapenförråd i Lexington, kom i bråk, retirerade och fortsatte retirera tillbaka till Boston, vilket tog typ ett dygn. Under hela det dygnet blev de attackerade av rebeller som sköt på dem. En stor del av vägen de tog kan man vandra idag, med plaketter, infotavlor och gamla byggnader längs vägen. Det var förvånansvärt väl presenterat med informativa utställningar i besökscentrat och reenactment på olika platser. Dagen avslutades med ett nytt besök på Cheesecake Factory (det börjar bli standardrestaurangen att visa folk) och den besegrade mig ännu en gång. Damn you, etc.
Vi gorde ett besök till Salem, jag, Simon och B. En halvtimme med pendeln så är man i en mycket pittoresk turistfälla med många roliga saker att titta på! Vi började på The Peabody Essex Museum, ett gammalt museum med en mycket extensiv kollektion asiatisk konst. De hade inte samma etnologiska inriktning som Peabody i Harvard, men de hade däremot en rolig blandning av modern och gammal konst - och fantastiska samlingar! Salem har uppenbarligen en lång och anrik historia i ostindienhandel, vilket bland annat gav upphov till det här museet. De har bland annat ett komplett kinesiskt hus (Yin Yu Tang House) från slutet av 1700-talet och en hel del intressant nutida amerikansk indian-konst. Resten av Salem är en turistfälla med häxtema - vi hittade bland annat en Harry Potter-butik och minst fem olika sierskor med varierande utbud. Det är kitschigt och jättekul! Vi försökte hitta en reenactmentby med Salem uppbyggt som det såg ut på 1600-talet, men tyvärr hade de stängt, så vi gick till USAs förment äldsta godisbutik istället. Jag vet inte hur det är med det, men de hade sjukt gott hemgjort godis i vilket fall! Dessutom fanns det en välsorterad nördbutik (mycket serier och merc från diverse tv-serier) och en massa andra konstiga butiker. Salem har uppenbarligen Halloween-firande större delen av oktober, så Erik och jag ska ta en till tur då så att han får se stan också. En rolig stad att turista i!
Den ojämförligt mest häftiga upplevelsen var att besöka Providence, Rhode Island. B, som är en H. P. Lovecraft-aficionado av rang, hade nosat reda på att det var ett Lovecraft-konvent under perioden han skulle hälsa på. Sagt och gjort! Erik och jag är även vi stora fans av ögon, tentakler och blod, så vi tog tåget till Providence och NecronomiCon. Vi vek fredagen åt att utforska konventet - som vi nog inte såg en tiondel av. Det var paneler, filmvisningar, rollspelssessioner, rundvandringar, workshops, konserter, försäljare och konstutställningar om vartannat. Vi valde att bara ta en dag på själva konventet eftersom det blir lite komplicerat att sitta två med småbarn på olika grejer, och tråkigt i längden att växlas om. Men det vi såg var skitkul! Jag gick på en panel om Lovecrafts fobier (han hade ett par) och Erik gick på en spelledar- och scenario-workshop. Vi kom båda tillbaka från försäljarområdet med betydligt lättare kontokort - folk gör helt fantastiskt kul grejer. B roade sig själv på kvällen medans vi gick på restaurang och passade på att ta en liten strövare i staden.
Vännen B var här i två hela veckor, och vi har traskat över större delen av Boston och gjort utflykter till närområdet. Vi har nu gått hela Freedom Trail, ända till Charlestown Navy Yard och Bunker Hill-monumentet (som inte ligger på Bunker Hill utan på en högre, mycket coolare kulle strax bredvid). Vi tog en ny runda på SoWa Open Market och försökte klassificera svenska och amerikanska hipsters, vilket inte gick så bra. Vi gick också och kollade på The Mapparium, en ihålig glob med jordklotet utlagt i blyinfattat glas på insidan. Även om kartan är ouppdaterad (den gjordes på 1930-talet och har av förklarliga skäl inte gjorts om sen dess) så hade de en vacker multimediashow som förklarade kartans historia bra. Akustiken inne i globen är också mycket mysko - den sfäriska formen gör att det blir roliga effekter på rösten beroende på var man står.
B lurade med mig till The Peabody Museum of Archaeology and Ethnology i Harvard. Det var en mycket rolig visit! De hade sektioner om mestadels Nord- och Sydamerikas indianer och olika Stilla Havs-kulturer. De hade bra problematisering och intressanta vinklingar på sina utställningar. Mest intressant var nog en utställning om en bok med teckningar utförda av en grupp Lakota-krigare, och en metautställning av olika dioraman från början av 1900-talet och framåt.
Erik, Simon och B tog en dag ute i Bostons skärgård medan jag tog en lugn dag hemma. Erik ska få skriva ett eget Urban Hiking-inlägg om det ^^
Sen fyllde jag år! Jag blev firad med fantastisk frukost på sängen, sång och kaka med ljus. Jag fick ett ex av en bok med spökhistorier i serieform av B, en fin teckning av Simon och en Companion Cube, presentkort på BH-inköp och en av Oscar Wildes sagor illustrerad av min favvotecknare P. Craig Russell av Erik. Awesome loot! På min födelsedag så bestämde vi oss också för att få ännu mer revolutionshistoria under västen och kompletterade Freedom Trail med en busstur till Minute Man National Historic Park i Lexington, där man kan se en del av Battle Road. En av de tidiga händelserna i staternas revolutionskrig var ett britterna försökte konfiskera ett av rebellernas vapenförråd i Lexington, kom i bråk, retirerade och fortsatte retirera tillbaka till Boston, vilket tog typ ett dygn. Under hela det dygnet blev de attackerade av rebeller som sköt på dem. En stor del av vägen de tog kan man vandra idag, med plaketter, infotavlor och gamla byggnader längs vägen. Det var förvånansvärt väl presenterat med informativa utställningar i besökscentrat och reenactment på olika platser. Dagen avslutades med ett nytt besök på Cheesecake Factory (det börjar bli standardrestaurangen att visa folk) och den besegrade mig ännu en gång. Damn you, etc.
Vi gorde ett besök till Salem, jag, Simon och B. En halvtimme med pendeln så är man i en mycket pittoresk turistfälla med många roliga saker att titta på! Vi började på The Peabody Essex Museum, ett gammalt museum med en mycket extensiv kollektion asiatisk konst. De hade inte samma etnologiska inriktning som Peabody i Harvard, men de hade däremot en rolig blandning av modern och gammal konst - och fantastiska samlingar! Salem har uppenbarligen en lång och anrik historia i ostindienhandel, vilket bland annat gav upphov till det här museet. De har bland annat ett komplett kinesiskt hus (Yin Yu Tang House) från slutet av 1700-talet och en hel del intressant nutida amerikansk indian-konst. Resten av Salem är en turistfälla med häxtema - vi hittade bland annat en Harry Potter-butik och minst fem olika sierskor med varierande utbud. Det är kitschigt och jättekul! Vi försökte hitta en reenactmentby med Salem uppbyggt som det såg ut på 1600-talet, men tyvärr hade de stängt, så vi gick till USAs förment äldsta godisbutik istället. Jag vet inte hur det är med det, men de hade sjukt gott hemgjort godis i vilket fall! Dessutom fanns det en välsorterad nördbutik (mycket serier och merc från diverse tv-serier) och en massa andra konstiga butiker. Salem har uppenbarligen Halloween-firande större delen av oktober, så Erik och jag ska ta en till tur då så att han får se stan också. En rolig stad att turista i!
Den ojämförligt mest häftiga upplevelsen var att besöka Providence, Rhode Island. B, som är en H. P. Lovecraft-aficionado av rang, hade nosat reda på att det var ett Lovecraft-konvent under perioden han skulle hälsa på. Sagt och gjort! Erik och jag är även vi stora fans av ögon, tentakler och blod, så vi tog tåget till Providence och NecronomiCon. Vi vek fredagen åt att utforska konventet - som vi nog inte såg en tiondel av. Det var paneler, filmvisningar, rollspelssessioner, rundvandringar, workshops, konserter, försäljare och konstutställningar om vartannat. Vi valde att bara ta en dag på själva konventet eftersom det blir lite komplicerat att sitta två med småbarn på olika grejer, och tråkigt i längden att växlas om. Men det vi såg var skitkul! Jag gick på en panel om Lovecrafts fobier (han hade ett par) och Erik gick på en spelledar- och scenario-workshop. Vi kom båda tillbaka från försäljarområdet med betydligt lättare kontokort - folk gör helt fantastiskt kul grejer. B roade sig själv på kvällen medans vi gick på restaurang och passade på att ta en liten strövare i staden.
 |
| Hotellet där konventet ägde rum. Hissen till höger i bild är ett "historical landmark" (typ K-märkt). |
 |
| Den här skylten stod 20 meter från en annan skylt med texten "Welcome Lovecraft fans!" och en bild på Cthulhu. Fniss. |
 |
| På ett lokalt galleri som hade Lovecraft-tematisk utställning, bland annat med props från HPLHS båda filmer. |
På lördagen hade vi inga konventspass, så vi började med att gå en rundtur som var arrangerad av konventet men var öppen för alla. Den tog oss på en tretimmarstur runt i Providence, mestadels runt det som heter College Hill, och stannade på diverse plarser som hade koppling till Lovecraft. Vi fick se platser där han bott, olika hus och andra byggnader som beskrivits rakt av eller inspirerat platser i hans noveller och böcker, en samling med Lovecraftiana på ett lokalt bibliotek, och en nyligen (veckan innan konventet) uppförd bronsbyst av densamme, som coolt nog delvis sponsrats av Mike Mignola och Guillermo del Toro. Vi fick dessutom se andra fina delar av Providence och höra en del historia. Efter detta äventyr så var det lunch och springa runt och röra på sig-tid för Simon. Jag passade på att gå tillbaka till konventet och tigga till mig lite extratid bland försäljarna, eftersom jag hade missat ena hälften på fredagen - de var på 18e våningen på hotellet istället för 2a. Sen gick vi och utforskade ett antikvariat i närområdet, en av de där ställena som man bara upptäcker fler och fler rum i ju mer man kollar runt.
 |
| "Hakan", "hakan", dom kallar mig för "hakan"... |
 |
| Det gula är huset där Henry Wilcox bodde i "The Call of Cthulhu". Enligt uppgift ska Lovecraft ha tyckt att det är fruktansvärt fult. |
 |
| Mysko saker i bur hos Red Fork Empire. |
 |
| Shoggoth... ON A BOAT! |
 |
| Ljusinstallation med minneslund längs floden. |
 |
| Eldkorgarna i vattnet. |
Nu har vi en lugn månad framför oss. Erik har efter en kort kurs fått tillstånd att segla med MITs båtar, och kommer att försöka göra det lite då och då. Min ritkurs tar tyvärr slut den här veckan, men den har varit väldigt givande! Jag ska ge mig på att testa gravidyoga, det ska bli intressant. Knodden växer som den ska och jag blir tyngre och mer irriterad, som det blir. Jag har beställt tygprover och en symskin, så den här månaden blir det nog en hel del hantverkande och lajvpysslande. Aaaah...
Nästa gång ska jag skriva om cicador.
lördag 10 augusti 2013
Massiv uppdateringsdump
Ups! Det var en månad sen jag bloggade senast. Hej och hå! Under tiden så har det varit ytterligare en värmebölja (en vecka med 35+ och hög luftfuktighet, tack Boston...) och så har vi haft två besök, åkt på seriekonvent och fått igång diverse projekt.
Vädret är verkligen mögens ibland här. Just fuktigheten är det värsta - mamma och jag är överens om att sånt här väder har vi inte upplevt sen vi var i södra Indien. Värmen kan man leva med, men att fastna i lakanen hela tiden blir lite låntråkigt i längden. Nu har det varit tre värmeböljor (dvs. tre omgångar av minst tre dagar med temperaturer över 90 grader F) när de generellt har en per år. Folk fortsätter att säga till oss att såhär brukar det inte vara i Boston. Vi börjar så smått bäva inför vintern.
Mamma och A var iallafall här och hälsade på, vilket var awesome, särskilt för Simon. Han och A delar en passion för tåg, så det blev lite utökning av tågbanan under deras vistelse ^^ En av höjdpunkterna under besöket var när Erik, mamma, Simon och jag drog till Concord och besökte Walden Pond, där författaren och transcendentalisten Henry David Thoreau bodde i en egenhändigt byggs stuga under två år. Han ägnade ovanligt mycket tid åt att odla och skriva om bönor, uppenbarligen. Själva Walden Pond är en liten sjö där det bor sköldpaddor och som är fullständigt ljuvlig att bada i, särskilt efter en veckas värmebölja. Vattnet var underbart! Simon simmade och lekte som en champion. Annars blev det lite kvackbåt, trevliga promenader, besök på akvariet och en sjuk mängd skoaffärer av någon anledning ^^
Vännen J har också varit över, den första i vänkretsen som bokat plats på hotell Pelve. Vi upplevde stan, traskade till kvarter vi inte hade varit i ännu och shoppade en massa. Bland annat så hade han upptäckt SoWa Open market, en hipstermarknad bredvid en permanent second hand- och vintagemarknad. Alltihopa låg i gallerikvarteren nere i South End, och det var väldigt kul att se klientelet. Mycket roliga grejer till inte alltför höga priser, intressant nog. Dit ska vi definitivt tillbaka - och om det är någon som är intresserad av steampunk, så är det en guldgruva för accessoarer. De har verkligen ett intresse för bläckfiskar, är allt jag säger. Sen besegrades vi alla kollektivt ännu en gång av The Cheesecake Factory. I'll get you next time!
När J var här var vi också på Boston Comic Con, ett litet men mysigt seretidningskonvent. Det var en del cosplay, men det roligaste var nog att träffa Farbror Joakims pappa Don Rosa. Han var väldigt snäll och trevlig och gav Erik gratis teckningar eftersom vi var européer - "mina riktiga fans", som han uttryckte det. En serielegend! Det kan vara värt att läsa hans artikel om varför han slutade teckna serier: http://career-end.donrosa.de/. Annars träffade vi ett par webbserietecknare och köpte indieserier av söta entusiaster.
Vad mer? Vi ska flytta - igen - den här gången blir det kort däremot, bara till en lägenhet på markplan i samma hus. Trapporna i det här huset är nämligen mycket smala och mycket slingriga, och det är jobbigt nog nu när jag inte är höggravid och bara har ett barn som inte riktigt bemästrat trappor. Så hyresvärden Claus (en naturaliserad tysk med förkärlek för att prata mycket och länge om ovidkommande men väldigt intressanta saker) har fixat så vi flyttar till nummer 22 istället. Det är på gaveln och längst ner, så vi kommer att störa resten av huset minimalt. Vännen B (som kommer på måndag) kommer att få hjälpa till att bära flyttlådor, stackarn. Eh, sa vi det?
Personligen så har jag lätt svullna fötter men annars är det bra. Nästa barnmorskebesök blir på måndag, men det verkar puttra på som det ska. Det är skönt att komma iväg och simma lite då och då - nu när klassen snart är slut kanske jag ska testa på gravidyoga, vi får se. Ritkursen som jag går på går också framåt, det är jätteroligt att rita efter modell! Jag ska ta några bilder av vad jag gjort till en senare blogg. Höstens kurser på Cambridge School of Adult Education, där jag går, har kommit ut, och det är svårt att bestämma sig - de det finns väldigt mycket att hitta på. Jag funderar på en kurs i musikteori och en om serietecknande.
Jag har också fått ett nytt projekt. Jag ska arrangera lajv igen! Den här gången blir det med vännerna I och N. Det är en smula hysch-hysch än så länge, men det blir iallafall diskussions- och diplomatilajv, semi-renässansfantasy, alkemi och clockwork punk, med smak av Pratchett och Shakespeare. Sommaren 2015, boka upp er! Jag insåg dessutom häromdagen att jag kommer att behöva en outfit till lajvet, så den här veckan har jag suttit och funderat på hur man gör en snygg och passande Elisabetansk utstyrsel. Mycket njutbart ^^ Imorron ska jag ut och undersöka Bostons tygdistrikt (jodå, det finns ett i utkanten av Chinatown, uppenbarligen). Nu nånstans börjar min projekthunger stillas!
Vädret är verkligen mögens ibland här. Just fuktigheten är det värsta - mamma och jag är överens om att sånt här väder har vi inte upplevt sen vi var i södra Indien. Värmen kan man leva med, men att fastna i lakanen hela tiden blir lite låntråkigt i längden. Nu har det varit tre värmeböljor (dvs. tre omgångar av minst tre dagar med temperaturer över 90 grader F) när de generellt har en per år. Folk fortsätter att säga till oss att såhär brukar det inte vara i Boston. Vi börjar så smått bäva inför vintern.
Mamma och A var iallafall här och hälsade på, vilket var awesome, särskilt för Simon. Han och A delar en passion för tåg, så det blev lite utökning av tågbanan under deras vistelse ^^ En av höjdpunkterna under besöket var när Erik, mamma, Simon och jag drog till Concord och besökte Walden Pond, där författaren och transcendentalisten Henry David Thoreau bodde i en egenhändigt byggs stuga under två år. Han ägnade ovanligt mycket tid åt att odla och skriva om bönor, uppenbarligen. Själva Walden Pond är en liten sjö där det bor sköldpaddor och som är fullständigt ljuvlig att bada i, särskilt efter en veckas värmebölja. Vattnet var underbart! Simon simmade och lekte som en champion. Annars blev det lite kvackbåt, trevliga promenader, besök på akvariet och en sjuk mängd skoaffärer av någon anledning ^^
 |
| Erik filosoferar vid platsen för Thoreaus stuga. |
 |
| Skogsliv vid Walden. Mamma och jag försöker utröna vilken tall det var (det var en Eastern Hemlock). |
 |
| Walden Pond, komplett med mystiska stenrösen. |
 |
| Sköldpaddor har förkörsrätt i Walden. |
Vännen J har också varit över, den första i vänkretsen som bokat plats på hotell Pelve. Vi upplevde stan, traskade till kvarter vi inte hade varit i ännu och shoppade en massa. Bland annat så hade han upptäckt SoWa Open market, en hipstermarknad bredvid en permanent second hand- och vintagemarknad. Alltihopa låg i gallerikvarteren nere i South End, och det var väldigt kul att se klientelet. Mycket roliga grejer till inte alltför höga priser, intressant nog. Dit ska vi definitivt tillbaka - och om det är någon som är intresserad av steampunk, så är det en guldgruva för accessoarer. De har verkligen ett intresse för bläckfiskar, är allt jag säger. Sen besegrades vi alla kollektivt ännu en gång av The Cheesecake Factory. I'll get you next time!
 |
| Coola saker på SoWa Open Market. Vi köpte en med en annan bläckfisk på. |
 |
| Jag, J och Simon äter hemgjord glass i North Ends italienska kvarter. |
 |
| Don Rosa. Fansquee! |
 |
| Delerium från Sandman. |
 |
| Steampunksjöjungfru. Jag blev så impad att jag blev alldeles suddig. |
 |
| Chell från Portal med osedvanligt frän portal gun. |
 |
| Erik har glömt något. Kan du hitta vad? |
Personligen så har jag lätt svullna fötter men annars är det bra. Nästa barnmorskebesök blir på måndag, men det verkar puttra på som det ska. Det är skönt att komma iväg och simma lite då och då - nu när klassen snart är slut kanske jag ska testa på gravidyoga, vi får se. Ritkursen som jag går på går också framåt, det är jätteroligt att rita efter modell! Jag ska ta några bilder av vad jag gjort till en senare blogg. Höstens kurser på Cambridge School of Adult Education, där jag går, har kommit ut, och det är svårt att bestämma sig - de det finns väldigt mycket att hitta på. Jag funderar på en kurs i musikteori och en om serietecknande.
Jag har också fått ett nytt projekt. Jag ska arrangera lajv igen! Den här gången blir det med vännerna I och N. Det är en smula hysch-hysch än så länge, men det blir iallafall diskussions- och diplomatilajv, semi-renässansfantasy, alkemi och clockwork punk, med smak av Pratchett och Shakespeare. Sommaren 2015, boka upp er! Jag insåg dessutom häromdagen att jag kommer att behöva en outfit till lajvet, så den här veckan har jag suttit och funderat på hur man gör en snygg och passande Elisabetansk utstyrsel. Mycket njutbart ^^ Imorron ska jag ut och undersöka Bostons tygdistrikt (jodå, det finns ett i utkanten av Chinatown, uppenbarligen). Nu nånstans börjar min projekthunger stillas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)