There and back again

Det är varmt. Fuktigt och varmt. Vi är tillbaka i Baaahstahn. Temperaturen håller sig runt goa 30 grader och luftfuktigheten på relativa 80% eller däromkring. Detta skall hädanefter bliva min musik, eller iallafall fram till hösten, som uppges vara vacker, spektakulär och blåsig utav bara helvete.

Sverigeresan var underbar och uttröttande. Vi började med en vecka i Uppsala, där vi bodde i underbara H's lägenhet när hon var iväg och jobbade. Det blev midsommar, URK och runtkuskande mellan alla vänner vi kunde klämma in. Ljuvligt! Sen begav vi oss neråt Skåne för att besöka Eriks pappa och hanses fruga på deras café på Kullaberg. Simon gillade koncept stenstrand - man får ta stenar och slänga dem i vattnet! Fantastiskt! Efter Skåne begav vi oss mot Västergötland medelst bil, tillsammans med Eriks bror och schwyster. Där besökte vi Eriks mamma och en hög goda vänner och snackade skit konstant i två dagar. Slutligen tog vi oss upp till Stockholm för att besöka min mamma och brorsan med familj. Vi gick på Skansen (Simon klappade en get, fick åka tåg och var mycket fascinerad av lemurerna) och slappade.

Tack alla. Det var en laddning vi alla desperat behövde. Nu klarar vi oss i exilen ett tag till, och om ett par veckor kommer det att börja ramla in besökare. Det blir folk lite av och till fram tills runt nyår, och sen är det lugnt ett tag tills nästa vår - så lugnt det nu blir med en nyfödd knodd givetvis.

Jag skrev att jag tänkte skaffa mig en fågelbok, och det har jag gjort. Den heter "Stokes Beginner's Guide to Birds of the Eastern Region" och är väldigt rolig - jåglarna är grupperade efter huvudsaklig färgteckning (birds with large amounts of yellow osv.). Jag vet inte riktigt hur man beter sig för att vara en "riktig" fågelskådare, men jag har bestämt mig för att kolla på flygfän i mitt närområde och säga att det är ett kryss när jag lärt mig vad det är. Mitt första kryss är American Robin, Turdus migratorius, vandringstrast på svenska. Den finns överallt i parker och buskar häromkring. Om jag känner mig manad ska jag köpa ett större standardverk senare, men jag tror inte riktigt det behövs.

Vandringstrast. Skutt skutt, kvitter etc.

Jag köpte också "The Audubon Society's Field Guide to New England". Den behandlar ett stort gäng växter och djur i New England och går igenom de mest intressanta naturreservaten och nationalparkerna i regionen. Bra för framtida utflykter!

Vi har gjort små expeditioner i hettan - en till en strand ett par tunnelbanestationer bort, Carson Beach. Det var kallt atlantvatten så inte så mycket simmande för oss, men det var svalt och skönt, och Simon älskade sanden! Vi tog också en liten runda ner på stan och spenderade dagen med att plaska runt i Frog Pondoch gå på museum när Simon sov. Ljuva, luftkonditionerade museum ^^

Mest om bebisar

Ni har vi kollat på knodden! Såvitt vi kanse så ser allt ut som det ska i magen. Vi får en rapport om ett par dagar, tydligen. De har riktigt bra utrustning för ultraljud på kliniken vi hade fått remiss till (MIT Medical där vi får basvård har inte de resurserna), så man kunde se massa kul detaljer med fin skärpa - händer och fötter med alla ben, ryggrad och revben, hjärtat och njurarna osv. Knodden sparkade runt med gott mod och viftade hejsan. De hade t.om. en 3D-kamera som kunde bygga upp en bild av ansiktet, men tyvärr blev knodden lite blyg och satte en hand för ansiktet så det blev inget av den ^^ Simon var trött och sov genom alltihop, men graviditeten är ändå rätt abstrakt för honom tror jag, så jag vet inte om det hade varit relevant med att titta på bebisen.

Under den gångna veckan har det gått oerhört lätt att boa in sig på Cogswell. Det är en liten och underligt planerad lägenhet med många vinklar och vrår, och det passar oss perfekt ^^ Samma dag som ultraljudet tog vi en runda till Bed, Bath & Beyond (älskar det namnet) och införskaffade småsaker som inte fanns eller som vi behövde. Vi ska fortfarande lyckas haffa vår glömska hyresvärld i ett svagt ögonblick och flytta upp en till säng, men annars så är det mesta stort ordnat.

Värmeböljan har släppt och har gett rum för ett växlande och stundtals härligt sommarväder. Boston är känt för sina temperamentsfulla skyar, så det landas vilda vindbyar, strålande sol och ösregn, men det är iallafall sällan ihållande gråmulenhet just nu - det kommer säkert det med. Rent allmänt så får jag en lustig känsla av klimatet. Det känns som södra Skåne eller delar av Tyskland, eller ännu mer Centraleuropa - mycket få barrträd och den där sortens solinstrålning man får när man inte hänger runt polcirkeln, men generellt höge luftfuktighet. Det kopplat med att det är storstad överallt (även om delar av den är distinkt småstadsmässig i sin arkitektur) gör att blandningen känns främmande och utländsk, men ändå rätt hemtam. Jag behöver komma ut i en skog och känna efter också, märker jag.

Sidospår här. Ni vet de där fria ledningarna (jag tror att det är både telefon och el) som man ser hänga mellan husen i gamla amerikanska filmer? De finns i alla stadsdelar utom stadskärnan, ungefär - det har inte grävts ner så mycket ledningar, och elskåp är inte värst vanligt - det sitter små boxar här och var på telefonstolparna. Hursomhelst så såg jag just en grå ekorre hoppa förbi på en ledningshärva utanför fönstret. Om Erik ska hålla på med Urban hiking ska jag banne mig börja med Urban biology ^^ Ut och skaffa en fågelbok!

Urban Hiking #3 - Fresh Pond

Come along, Pond.

Fresh Pond

Värmeböljan låg tjock över Cambridge, så det var väl sololjade som vi lämnade den relativa svalkan i vår nya lägenhet. Expeditionen hade inte nått längre än vår egen bakgård förrän agitativa element krävde ett lekplatsstopp. Ordningen återupptogs endast så småningom, och med sandalerna fulla av sand slog vi an vägen mot dagens mål - Fresh Pond.

Vi lämnar Cogswell Avenue

Sjön tjänar som vattenreservoar åt Cambridge och är därför instängslat för att förhindra föroreningar. Däremot finns en gångstig med bekväm utsikt över vattnet hela vägen. Sjön är bland annat en utmärkt fågelsjö och ett populärt tillhåll för såväl hundägare och joggare som barnvagnsflanörer.

Sjöutsikt

Simon hade somnat redan innan vi var över järnvägen, så när jag väl nådde själva parkområdet började jag omedelbart marschera runt sjön i vänstervarv. Solen gassade, svetten lackade, hundarna flåsade, gässen flöt mest omkring och i öronen hade jag trettonde Dresden files-boken. (Spring Harry - ett spöke!!!). Jag hade precis kommit varvet runt och stannat vid en fiskformad vattenfontän när Simon yrvaket reste sig upp och pekade ut en förbijoggande hund. Vi bestämde oss för att ta lunch.

Skogsparken

Dagens picknickkorg bestod av ostmackor, oliv-och-tofu-röra och bananer. Jag hade dessutom förärat dagen med en liberal laddning kakor. 2 av 5 picknickkorgar. Vi tillbringade en trevlig session vid stängslet ned mot vattnet och utforskade lite i vägkanten. Bortre änden av sjön från vårt håll räknat är mer av ett skogsområde än ett parkområde, så när vi väl fortsatte så gjorde vi några stopp bland bark och undervegetation innan vi lämnade Fresh Pond och gick vidare mot Archstone och deras pool.

Gammal järnvägsräls

Vi hade visserligen flyttat ut, men av uppsägningstidsmässiga skäl hade vi kvar lägenheten en vecka till, vilket innebar en vecka till av möjlighet att utnyttja gemensamma faciliteter. Solsvettiga som vi var så var det skönt att komma in i de dyra, luftkonditionerade lokalerna och duschrummen. Poolen var förhållandevis tom, trots värmen, och vi plaskade glatt ned i kalldelen. Vi simmade någon längd och hängde sen vid kanten i ivrig lek med badbilen, men ganska snart började kylan bli märkbar hos små hutterbarn så jag lyfte upp honom och vandrade över mot kallpoolen. Hade jag hunnit ända fram till kanten är jag säker på att någon av de intillsittande vuxna hade varnat mig för att det märkbart bruna vattnet i varmpoolen var orsakat av en sällsynt olycklig blöjincident och därför inte var badbart för tillfället (vilket jag fick veta först senare), men som det begav sig hann jag inte till kanten utan stoppades tvärt av den lömskt placerade, locklösa plastbrunn som bryskt satte stopp för min framfärd när jag satte foten i den och föll som en fura.

Blodvite uppstod på Pelve. Pelve Junior har bra fallteknik och kom undan med chocken och några lättare skrapmärken. Jag däremot fick ett par djupa sår i benet och foton och lämnade ett markant blodspår när jag släpade mig tillbaks till vagnen för att trösta oss med napp, kakor och några näsdukar för att stoppa blodflödet. De andra vuxna vid kanten hjälpte oss tillrätta och hämtade en hårt prövad dörrvakt som i egenskap av ensam anställd på bygget denna vackra söndag just hade varit inblandad i att släcka en grillbrand. Hon dök upp så småningom med desinfektionssprej och plåster, och efter lite övertalning också en hink och borste så vi slapp lämna Döbeln vid Jutas vid poolen. Det var ändock med blodspår i sandalerna som vi släpade oss hem via tunnelbana, slagna hjältar efter en inte helt blessyrfri men ändock lyckad Urban Hiking-session. (Nu, två dagar senare, är foten helt OK även om jag rör mig med haltande gångart).

Sträcka: 9 km

Tid: 3 h

Utmaning: Viss ansträngning på grund av värmen och foten

Slutbetyg: En mysig sträcka men tafflig avslutning. 2 av 5 fågelsjöar.

Värmebölja och relokalisering

Puhhhh... de senaste tre-fyra dagarna har varit mycket, mycket varma. Vi har en liten värmebölja på härliga 30+ i skuggan och hög luftfuktighet. Eftersom vi skulle flytta inom ett par dagar hade vi inte brytt oss om att felamäla den icke fungerande ACn i lägenheten på CambridgePark Drive, men det bet oss rejält i rompen då värmen slog till. Snabbt samtal till värden. En vänlig kille kom poch bankade, hummade, bytte det ena och slängde det andra och vips så kunde det bli ljuva 15 grader i lägenheten. Det här med ventilation verkar vara ett kapitel för sig i staterna - hittills så verkar det som att AC är standard snarare än något annat slag ventilationssystem, men det kräver lite mer efterforskning.

Nå! Vi tnyttjade värmen ordetligt och besökte en gammal bekant till Erik i deras hus i Watertown, en timmes promenix bort. Det var oerhört mysiga männskor - Erik beskriver B som en av de genuint trevligaste personer han nånsn träffat, och jag håller med. Han hade nyligen doktorerat och firade med grillning och fann det för gott att bjuda in en bekant han inte träffat på fem år och dennes fru som han bara träffat som hastigast på en brygga i Californien. Grillningen i sig var trevlig, vi hade roliga konversationer med bland annat en tyskfödd herbariumkurator och Bs svärmor (?) som berättade intressanta Floridahistorier om sjökor. Vi diskuterade också oroligheterna i Husby, intressant att det har blivit en internationell nyhet.

Lördagen var vigd åt att flytta till vårt nya, mer permanenta hem på Cogswell Avenue, en bit från Porter Square. Närmare MIT och centrala Cambridge, mysigare lägenhet, drygt halva kostnaden och INGA. JÄVLA. HELTÄCKNINGSMATTOR. Awesome! Det gick rätt geschwint att flytta in - Erik bar allt tungt eftersom jag är en fragil blomma med kass rygg och graviditet och sånt. Det är väldigt skönt att vara här - det känns långt mer permanent och rotat här redan. Lägenheten är mycket mer vi än den tidigare. Vi kommer att ha ett gästrum när folk kommer också, vilket är bra särskilt med knodden.

Ja, knoddfronten: det busas runt! Nu känns det lite buffar varje dag. Det är en aktiv kottling! Nästa vecka får vi se den på film ^^ Annars är det ett rätt gött stadium av graviditet, inget illamående och rätt lugnt. Jag kommer ju vara rätt mycket större när det är varmt och härligt i sommar, så vi får se hur det går :-P

Vi var ju på animekonvent härom veckan - det var skitkul ^^ Vi kom hem med massa t-shirtar, en mjukis-TARDIS till Simon och bilder, som utlovat. Jag skulle tipa på att hälften av alla besökarna kom i cosplay-kläder. Ett axplock:

Det viktiga här är gänget med henchmen i bekgrunden -
de tillhör The Monarch från Venture Bros., en av mina
favoriter bland tecknade serier.

Världens mest överlastade steampunk-karaktär.

Det är något bakom mig, inte sant?

Chell från Portal, med Weighted Companion Cube.

TARDISen! Lägg mäske till den 100% coola hatten.

Hellboy, med icke avsågade horn - det
finns någon symbolik där.

Exterminate!
Roligaste kostymen evarz!

Simon fick, till sin glädje, en mjukis-TARDIS
som blinkade och wooshade när man tryckte på den.

Jag har ingen aning om vilken karaktär detta
är, men hen var klart fabulösast på konventent.

Urban Hiking #2 - Alewife Greenway

Trots strilande duggregn vandrade vi käckt ut i morgonstunden iklädda proffsiga regnställ men sorgligt vattenmottagliga skor. Vi hade en snäv tidsbudget idag. Eftersom eftermiddagen var vigd åt konvent så hade vi knappa två timmar på oss att utöva motion, uppleva såväl stad som natur, stärka vår själ och bli friska och sunda människor. Alltså valde vi att för dagens expedition att gå till Alewife Greenway, en naturskön cykelstig som löper längs den lilla bäcken vi korsar för att komma till lekplatsen med grävskoporna i (en av Simons favoriter). Vi har gått förbi några gånger men aldrig kommit oss för att utforska den. Idag var det dags.

Alewife Greenway

Eftersom sträckan var så ringa valde vi att färdas utan vagn, vilket gav Simon gott om tillfälle att ingående studera biltrafiken kring Alewife stations parkeringshus. Det tog därför sin rundliga tid att nå själva ån, men väl där stötte vi på den första stora höjdpunkten på dagens utfärd - vattenpölar. Det plaskades. Det skvättes. Det transporterades stenar till vattenpölarna. Det transporterades stenar från vattenpölarna. Jag tog tillfället i akt att lyssna vidare på tolfte Dresden Files-boken. Spring Harry - ALLA vampyrerna! I slutänden krävdes åtskillig övertalning från expeditions icke vattenpölshängivna deltagare för att vi inte skulle förlägga hela den tillgänliga tiden med vattenpölsaktivitet. Till slut gick vi dock vidare och nådde raskt den andra stora höjdpunkten. Gäss.

Kvack, kvack

Någon välvillig själ hade lämnat en binge spagetti i strandkanten åt svältande sjöfåglar, så vi kunde sitta och se dem äta en lång stund. Det var rofyllt och förvånansvärt naturidylliskt, med tanke på att vi fortfarande bara var ett femtiotal meter från både T-banestationen och en större väg Klockan gick dock, och vi hade fortfarande knappt satt fötterna på strandpromenaden vi var där för att utforska, så vi slet oss från den trivsamma scenen och vandrade ut på bryggorna som utgjorde promenadens första del.

Bryggorna

Bryggorna övergick i väl grusad gång. Det var en välskött promenad med skyltar och sittplatser och en så vacker utsikt som den lilla remsan grönområde kring en rännil till bäck tillät. En särskilt spännannde skyllt utlovade snappsköldpaddor, men trotts ett idogt spanande såg vi inte skymten av någonting dylikt. Stigen fortsatte en längre sträcka åt båda hållen, men vi gick inte längre än Massachussets Avenue den här gången. Vid vändpunkten övervägde vi picknick, men regnet kombinerat med den korta hemvägen fick oss istället att vända steget hemåt för att avnjuta lunch inomhus. Simon tillbringade återtåget på mina axlar, vilket gjorde att andra halvan av promenaden gick förhållandevis snabbt.

Sträcka: 3 km
Tid: 1.5 h
Utmaning: Viss väta men enkel promenad
Sceneri: Naturskönt, även om man aldrig kom helt bort från den omkringliggande staden.
Slutomdöme: En alltför kort promenad för att imponera på luttrade Urban Hikare som oss, men mysig och naturskön för sin tidsbudget. 1 av 5 regnjackor.

Snormonstrets uppgång och fall

Maja vid pennan!

De senaste tre veckorna har jag haft en förkylning som följdes upp av en långdragen bihåleinflammation. Den är inte över än, men med lugn, upprepade nässköljningar och lite Nasonex så börjar den ge med sig en smula. Hurra för att vara gravid och ha svullna slemhinnor redan från början. Jag har däremot jordens lappsjuka! Jag har varit för trött och mögig för att orka mig ut i nån större mån, så Simon och jag har spenderat en hel del tid på gården, framför YouTube och på de allra närmaste lekplatserna. Det ska bli oerhört skönt att börja umgås med folk lite mer och orka oss ut på längre utflykter igen.

Vi ska råda bot på lite isolation i helgen genom att gå på animekonvent på lördagen. Vi lovar många cosplay-foton! På söndag ska vi gå på polsk matfestival med de nya bekanta R och K. Annars ser vi mest fram emot att komma hem! Vi dyker upp innan midsommar och åker hem igen precis innan 4 juli. HÄLSA PÅ FOLK! JAAAAA!

Simon och jag har varit en runda till Cogswell Avenue, dit vi flyttar i juni. Vi ville kolla så att allt såg bra ut och att det inte var ett fullständigt råtthål, så vi kunde dra oss ur som det var så. Men det ser bra ut, lite gammalt hus men mysigt. Mycket plats för att möga runt (perfekt spelplats nere i källaren ^^) och en vänlig och hjälpsam (om än pratsam) hyresvärd.

Nytt på bebisfronten: jag har varit iväg till barnmorskan och fått höra hjärtljud för första gången. Åsm ^^ Ultraljudet är inbokat till 6 juni, så mer bilder efter det!

Återkommer med bilder på söta animenördar ^^

Urban Hiking #1 - Massachusetts Avenue

Erik har pennan. Min och Simons nya Hobby är Urban Hiking, vilket är helt och fullt väsensskilt ifrån Planlösa Promenader. Vi har nämligen en app.

Idag testade vi konceptet med en expedition längs Massachusetts Avenue, den ryggsträng som löper i nord/sydlig riktning genom större delen av delstaten. Planen för utfärden var att korsa järnvägen till Fresh Pond Mall, göra ett längre stopp i Danehy Parks lekplats och därefter, stärkta av rutschkanor och picknick, på allvar anträda färden söderut.

Rutten

Utanför gassade solen, så vi smorde oss grundligt och antog hattar och svala kläder. Fader Boston fnös föraktfullt åt denna vår blåögdhet inför vädrets makter, och lagom till att vi kom in i parken började molnen hopa sig. Pah, vi har extrakläder.

Lekplats: Danehy Park har två lekplatser avpassade för olika åldersgrupper. Småbarnsplatsen hyser en hygglig variation av lekställningar och bra bänkar för trötta föräldrar. Simon hittade raskt två jämnåriga vilka han engagerade i diplomatiskt samspråk angående förvaltningsrätt till diverse bollar och kakor. 3 av 5 klätterställningar.

Simon utforskar lekplatsen

Picknick: Om jag lärt mig något av Enid Blyton så är det att aldrig ge mig ut på utfärd utan en välfylld picknickkorg. Dagens huvudrätt var sålunda broccolipaj i papper samt frukt. Simon åt pajen med god aptit med insåg snabbt att de två kumpanernas föräldrar var av den givmilda sorten och dessutom hade både kakor och melon i frikostig mängd. Slutbetyg på den egna korgen blev bra bas men snålt med tillbehör. 2 av 5 picknickkorgar.

Trivsam blandning av arkitektur

Efter väl uträttad lek strosade vi vidare i vinkelrät riktning mot den tänkta färdvägen. Under Simons rabaldande hade jag nämligen fingrat på Geocaching-appen och hittat vad som utlovades vara en enkel nybörjarcash ett stenkast därifrån. Stenkastet visade sig vara längs en bortglömd grusväg längs ned för en sluttning, men jag var glad i alla fall tills det visade sig att koordinaterna ledde oss till en omsorgsfullt avspärrad byggarbetsplats. Vi sökte runt lite tafatt vid sluttningens fot, men allt vi hittade var kottar - vilket såvitt Simon anbelangade var väl värt besväret. Geocashing 1, Erik 0.

Den bästa varma chokladen i Cambridge

Det tog oss ungefär tio minuter att ta oss ur parken och vidare till Massachusetts Avenue, och vid det laget sov Simon den utpumpades sömn. Jag kunde spänna åt vandringssandalerna och ta ut stegen. I öronen hade jag elfte Dresden Files-boken. Spring, Harry, en vampyr!!! Jag fick se en trivsam blandning av arkitektur. New England-trä, gotisk sten och en och annan överraskning. Vi vandrade förbi Porter Square - dit vi kommer att flytta om en inte alltför lång framtid - och kom snart ned till min absoluta favoritplats i Boston - Harvard Square.

Curious George

Fullt av roliga människor, fullt av nördiga butiker, arkitektur inspirerad från det Cambridge de första kolonisatörerna kände från hemlandet och dessutom norra Bostons bästa varma choklad. Vindarna hade börjat blåsa snåla nu, så de av expeditionens medlemmar som inte sov valde att lägga till för en fikarast. Mocka gjord på vit varm choklad och espresso. För gott för denna syndfula jord.

Kakstopp

När Simon vaknat besökte vi Nicke-nyfiken-butiken och köpte en hink, och därefter tog vi en välbehövlig kakpaus och vandrade ner mot MIT-områdets mer industripräglade byggnadsstil.

Mitt jobb

Boston minns terrorattacken

Simon var i högform den här sträckan. Stärkt av paj och kakor pekade han ut trafik och lekte med sin hink, och när vi nådde Charles River kunde han rapportera expeditionens höjdpunkt: Det fanns båtar.

Charles River

Vid det här laget hade dock Fader Boston tröttnat på oss, och knappt hade vi stigit på bron förrän vi kände de första regndropparna. Vi valde därför att färdas vägen längs floden med skyndsam gångart, och trots att vi gick förbi både en lovande lekplats och en hel skock ekorrar så stannade vi inte förrän vi nådde tunnelbanan och begav oss hemåt. Vi kunde konstatera att jungfruresan var en succé och att projekt Urban Hiking nu är officiellt sjösatt. Nästa vecka blir det en ny expedition.

Rödstjärtad hök?

Sträcka: 14 km
Tid: 6 h
Utmaning: Minimal
Sceneri: Ypperligt - vi passerade Harvard Square
Slutomdöme: En trivsam promenad som gav oss bra förströelse och lät oss få ett gatuperspektiv på vår nya närmiljö. 3 av 5 vandringssandaler.