Erik första dag på jobbet

... vet inte jag så mycket om, men han får uppdatera senare :-) Simon och jag har iallafall hittat Boston Public Library, som är inhyst i en imponerande stenbyggnad mitt i centrum. De har en bra barnavdelning med både böcker och leksaker, och det verkar vara ett vanligt tillhåll för hemmavarande morsor. När jag kommer ihåg att ta med pass och bevis på min adress ska jag skaffa lånekort. Annars har våran dag varit lugn!

Imorron flyttar vi till Archstone Apartments på Cambridge Park Dr. Även om det blir dyrt under ett par månader ska det bli skönt att ha ett fast hem där man kan laga mat, även om att käka ute är både gott och rätt billigt. Andra intryck av Boston (aka Beantown): Vädret växlar JÄTTEFORT! Inte bara från dag till dag utan inom dagar också. Svårt att klä sig! Vi har också hittat till mattorget Quincy Market, ett känt turistmål, som varmt rekommenderas. Utbud från de flesta världsdelar till billiga priser. Väääääldigt packat, alltid, däremot.

Några bilder: Ska man bygga en militärakademi i centrala Boston i början på 1900-talet tar man i från tårna och bygger ett medeltida slott. I cement. Numera inhyser slottet en mässhall och en dyr kötteria.

Vårt hostel! Det är sjukt mycket snyggare i lobby, matsal, gemensamhetslokaler osv. (de har tom. en liten bio!) än i de bunkerliknande rummen. Men frukosten är stadig, god och ingår i hyran, så vi överlever gott och väl.

Vi återkommer med mer bilder när vi flyttat imorron. Cheerioo!

Kontrakt, besök och MIT

Hej bloggen! Idag är jag jävligt jetlaggad. Just nu ligger Erik och Simon bredvid mig och snarkar som små ånglok. Klockan är drygt halv nio nu och våra personliga dygnsrytmer ligger på styvt halv tre på natten.

Dagen har varit smockfull! Sak ett är boendet. Det har ju varit något av en följetong med vårt boende här. Vi anlitade en mäklare för att hitta en bra bostad, och hittade en lagom kompetent person som hittade en skitbra lägenhet - trea, bra läge, möblerad, med värme, vatten, el och internet inkluderat för 2000 i månaden - en bra deal. Enda problemet var att det var tillträde den 1 juni. Mäklaren garanterade dock att de skulle skaka fram en temporär lägenhet fram tills dess. Tiden gick och flytten kom närmare, hon humma nåt om att hon hade en grej på kroken, den föll igenom... till slut hittade hon en annan mäklare som hade en lägenhet. Vi skickade ett mail och han lovade att skicka fler bilder (det fanns en). Sen hörde vi inte av honom, trots upprepade mailförsök av varierande desperationsgrad. Note to self - amerikaner gillar inte att göra business på mail. Det har varit så hela mäklarprocessen, när man säger att man inte kan ringa eftersom det är internationellt så svarar hälften inte tillbaka. Nåväl, vi var tvungna att flytta utan att ha något fixat, eftersom vår originalmäklare åkte utomlands över påsken och inte gick att nå längre. Så det blev hostel första veckan.

Iallafall, Erik hade precis innan vi åkte fått en ledtråd på ett bygge vars representant tydligen inte heller gillade att maila eftersom han inte heller hörde av sig innan vi drog. Den snubben ringde vi slutligen upp i morse, och hej vad det gick när man fick snacka telefon med dem! Möte klockan tolv, skriva kontrakt och visande av lägenhetskomplexet. I slutändan så blir de här två månaderna dubbelt så dyra som den andra lägenheten, men vi orkar verkligen inte krångla mer nu. Vi har inte tid att leta upp något annat, så såhär får det bli. Lägenheten i sig är schysst, en nybyggd tvåa i ett komplex med eget gym och pool, fancy fancy.

Den andra saken vi gjort idag är att gå till MIT och tala om att vi finns, eller snarare att Erik finns och att han har med sig massa familj. Det blev en massa info, kort och bokning av bankbesök, ansökan om det ena och e-post för det tredje. Vi vacklade därifrån, trötta som mosade bävrar och fulla av information. Sen käkade vi middag på hostlet. Butternut squash kan rekommenderas!

Simon firar för övrigt stora triumfer. Han har snabbt blivit hostlets lilla maskot ^^ En reflektion: folk här pratar väldigt annorlunda till barn än vad svenskar gör, mycket... barnsligare, förmodar jag. Bebisspråk, liksom. Måste undersökas mer. Imorron kommer det bilder!

Äntligen på väg!

Picket är packat, lägenheten städad, vänner och familj kramade, papper stämplade och Simons favoritapa räddad från att bli kvarglömd på förskolan. Vi är äntligen startklara, inte minst tack vare en massiv hjälpinsats av våra nära och kära. Tack, ni underbara. Kom och hälsa på oss. 

Efter mer än ett år av förberedelser, planer och ansökningsskrivningar är det en känsla som mer än någon annan väller upp nu när jag sjunker ned i flygplanssstolen med kursen ställd mot Reykavik - lättnad. De senaste veckorna har varit intensiva och fulla av förberedelser. In i det sista har vi haft några sista mail att skriva och några sista udda grejer från lägenheten att göra oss av med, men nu har vi fåt skjuss till till flytplatsen av A. och E., checkat in vårt bagage (fem fulla flyttlådor + bilstol + barnagn), gått igenom säkerhetskontrollen och kommit ombord på planet. Simon höll sig vaken fulla två minuter efter att vi kommit upp i luften och sover nu den rättfärdiga resenärens djupa sömn i famnen på Maja. Vi är på väg. I morgon väntar nya utmaningar men just nu är vi klara.

Den närmaste veckan skall vi skriva in oss på MIT och registreras av amerikanska migrationsverket, vi skall skaffa bankkonto, mobiltelefoner och köpa ny dator - och om möjligt skall vi hitta någonstans att bo också. Dessutom skall jag börja min karriär som marinmikrobiolog vid ett av världens mest prestigefulla universitet.

Det är mycket jag ser fram mot och hoppas få ut av de här två åren, både med jobbet och familjen. Det jag ser mest fram mot just nu är att lära känna Boston och uppleva vår nya hemstad. Så varför inte påbörja vår USA-vistelse med en lista med saker jag ser fram mot att utforska den första tiden:

- Valarna. Det går ett valskådningsskepp från Bostons hamn varje dag. Med lite tur hinner vi fånga in en sässongsmigration.
- Boston Comicon. En första inblick i nördvärldens USA. Jag har siktet inställt på en autograf av Frank Cho.
- Fresh Pond. En liten sjö inte långt från där vi bor. Med lite tur kan det bli ett bra utflyktsmål med Simon.
- Clam Chowder. New Englands traditionella musselsoppa, serverad i franskbröd.
- Och inte minst, gator, butiker, caféer och parker i vår direkta omgivning. Jag ser fram mot att testa den lokala sushin, leta upp ett favoritcafé och skaffa klippkort på Starbucks. Jag vill vandra runt på en supermarket och lista ut vilka miljömärkningar jag litar på och vilken mjölsort som motsvarar den jag är van vid. Kort sagt så vill jag börja bo in oss, och jag ser fram mot att göra det.

/Erik

Städat och stängt butiken

Puh!

Nu är lägenheten tömd, städad och överlämnad till de nya hyresgästerna. Fina V och mamma hjälpte massor med att både städa och distrahera Simon medans vi jobbade på. Erik höll på till halv fyra inatt - jag och Simon gav upp vid tiosnåret och åkte hem till familjen B vars lägenhet vi lånar.  Nu har vi spenderat en lugn dag med stadspromenad, mat, fika och läsande av vår värdfamiljs extensiva mytologiska bibliotek. Det är oerhört skönt att ha de här två dagarna mellan jobb och flytt att slappna av på.

Vad gäller själva slutdestinationen så har allt ordnat sig med den permanenta lägenheten vi hittat. Den är i stort sett perfekt, och vi har den från 1 juni - alla papper är påskrivna och alla pengar betalda. Vi har dock ett prekärt problem i form av att vi inte ännu hittat något temporärt boende för april och maj, vilket är något av ett bryderi. Första veckan bor vi på ett hostel, men sen är inget säkert. Erik har en ledtråd på en tvåa som eventuellt kan fungera - vi vet mer imorron.

Nu är vi väldigt trötta men börjar bli förväntansfulla. Vi har hittat den första grejen att göra i Boston - Boston Comic Con 20-21 april!

Den amerikanska byråkratin...

... är ganska lat och lite paranoid, kan vi konstatera efter att vi slutligen fått våra visumansökningar godkända. Det var mycket papper som skulle fyllas i, många frågor om huruvida vi aktivt hade deltagit i att sterilisera folk mot deras vilja, om huruvida vi hade släktingar i USA vi kunde tänkas avvika till och så vidare. Dessutom krav på bankstämplar så att ambassaden inte själv skulle behöva kolla upp om vi hade betalat deras avgift eller inte.

Nåväl, den mest bisarra delen av ansökningsprocessen var den sista, då vi skulle besöka ambassaden i Stockholm och på plats bli intervjuade. Man bokar upp ett klockslag på vilket man ska vara på ambassaden (alltså inte då intervjun sker, utan tiden man ska infinna sig). Man får inte komma tidigare, för då tittar vakterna misstänksamt på en. Man ställer sig i kö utanför ambassadgrindarna - och sen står man där tills vakterna släpper igenom en genom den första säkerhetskontrollen. Jag är glad att våra 45 minuter med barnvagn i början av mars inte skedde i snöstorm eller hällregn, utan på en vacker dag med acceptabel temperatur. Säkerhetskontrollen är lika ordentlig som en amerikansk flygplanskontroll, och all elektronik (inklusive hörlurar och stegräknare) konfiskerades och återlämnades när man gick hem. Vätskor fick man ha med sig iallafall! Väl innanför murarna vidtog ett nytt väntande, denna gång inomhus. Tre luckor och två omgångar elektroniska fingeravtryck senare fick vi tala med tjänstemannen som skulle godkänna ansökningen, vilket gick förvånande snabbt. I slutänden så fick vi våra visum, men han var lite dålig på att komma ihåg fotona, så de fick vi ge honom. Och just det, det där skitviktiga pappret som behövs för att gå igenom tullen i amerikat, det låg kvar på hans skrivbord ja. Oppsan sa. Nåväl, vi kom därifrån med alla papper i behåll och har fått meddelande från Posten att visumen är på väg, så det slutade väl.

Jag kan bara inte låta blir att fundera på hur det hade varit om vi inte hade varit vita normativa akademiker med goda engelskakunskaper och med erfarenhet av byråkrati och konstiga system? Jag tycker fan så synd om alla som satt på ambassaden och sökte medborgarskap.

Vad annat? Vi har nästan pejl på en lägenhet nu, men vi kollar runt lite efter billigare alternativ - vi bör vara klara med hela den processen i slutet av veckan. Skönt att det börjar fixa sig!

 Vi var nere och hälsade på Eriks mamma i helgen, och passade på att möta upp med ett gäng gamla vänner. Underbart! I princip varenda dag de närmaste veckorna är uppbokad nu, så det blir mycket folk innan vi åker. Yeey ^^

Paaaast the point of noooo retuuuurn

Vi har beställt flygbiljetter! Klocka 14.20 onsdagen den 3 april drar vi våra färden. Färden går från Arlanda via Reykjavik till Boston och tar drygt 10 timmar. Vi kan rekommendera Icelandair om folk vill besöka oss, mycket billigare än att flyga rakt över - dessutom slipper man New York och deras gigantiska internationella flygplats. Det där med flyget är moraliskt svårt. Det finns inget realistiskt alternativ för att ta sig dit, men jag skulle helst slippa flyga. Vi får ägna resten av livet att klimatkompensera (på de ickefunktionella sätt som finns) och åka tåg om vi ska nånstans.

Det går framåt med mycket annat. Vi har hittat ett par potentiella mäklare i Bostonområdet, och de har börjat leta upp potentiella lägenheter. Man betalar dem först om de hittar något man vill ha (en månadshyra) så vi har ett par stycken. Vi har rett ut hur det blir med bankkonto - vi kan inte skaffa något på distans utan vi får gå dit personligen. Mycket av såna saker (bankkonto, körkort, läkare) kommer vi få hjälp från MIT med - de har en rätt avancerad apparat för att ta hand om förvirrade utländska forskare.

Vi börjar också boka upp alla helger i februari och mars med folk vi vill träffa, saker vi vill göra och bara tid för att städa ur. Vi har Eriks mamma här större delen av veckan så nu blir det röja av! Vinden och klädkammaren ska bli så soprena jag kan få dem. Var redo för en ny omgång av "kom och kolla vad Pelves gör av med"!

Apropå det - nån som vill köpa ett bord, en bäddmadrass och en lampa? Mer info finns på Blocketannonsen (kompispris är en definitiv möjlighet, priserna i annonsen är mer "vad kan vi få"-priser). http://www.blocket.se/uppsala/Unikt_bord__vacker_lampa__baddmadrass_45136363.htm?ca=10&w=1

Skeppa eller inte skeppa?

De där pilgrimerna som drog till USA  och landade i Boston hade det bra, de hade ett helt skepp att packa sitt stuff i. Vi däremot måste hyra plats på ett flyg eller ett lastfartyg. Ve! Å andra sidan planerar jag inte att dö i skörbjugg av lite usel flygplansmat, så...

Nå, vi funderar på hur mycket vi ska ha med oss och hur vi ska packa det. Beroende på flygbolag ser det för tillfället ut som att vi kan ta med oss i princip allt vi behöver utan att skeppa det eller skicka med fraktflyg, vilket hade kostat mer än det vi vill skeppa (typ... barnvagnen). Med lite bagageövervikt och sållning kan det gå. Det hjälper att Simon får ta med en egen väska som är dubbelt så stor som honom själv! Hans kläder, leksaker och böcker är nog det mest permanenta som får följa med. Min nyckelharpa kommer jag att adoptera ut till Skrål under tiden vi är borta. Då får den ett bra hem och de får en ny leksak ^^

Det engelska paret som hyr första perioden var mycket trevliga och lite blyga. De ska flytta hit och vill ha någonstans att bo medan de letar ett permanentboende. Kontraktet är skrivet, och de kommer hit i mars och får nycklar och träffar A och E, eftersom vi inte kommer att vara här när de gör överlämningen. Awesome! Skönt att ha det fixat. Vad gäller bostad till oss så lutar vi åt att låta en mäklare leta åt oss i Boston. Det kostar en del, men då får vi en bostad vi kan åka till direkt när vi kommer istället för att bo på hotell och leta en vecka eller två. Vi får se om vi får mäklarnapp!

Det var skööööönt att vara på Yasuragi, förresten. Små nibbelfiskar!