Urban Hiking #2 - Alewife Greenway

Trots strilande duggregn vandrade vi käckt ut i morgonstunden iklädda proffsiga regnställ men sorgligt vattenmottagliga skor. Vi hade en snäv tidsbudget idag. Eftersom eftermiddagen var vigd åt konvent så hade vi knappa två timmar på oss att utöva motion, uppleva såväl stad som natur, stärka vår själ och bli friska och sunda människor. Alltså valde vi att för dagens expedition att gå till Alewife Greenway, en naturskön cykelstig som löper längs den lilla bäcken vi korsar för att komma till lekplatsen med grävskoporna i (en av Simons favoriter). Vi har gått förbi några gånger men aldrig kommit oss för att utforska den. Idag var det dags.

Alewife Greenway

Eftersom sträckan var så ringa valde vi att färdas utan vagn, vilket gav Simon gott om tillfälle att ingående studera biltrafiken kring Alewife stations parkeringshus. Det tog därför sin rundliga tid att nå själva ån, men väl där stötte vi på den första stora höjdpunkten på dagens utfärd - vattenpölar. Det plaskades. Det skvättes. Det transporterades stenar till vattenpölarna. Det transporterades stenar från vattenpölarna. Jag tog tillfället i akt att lyssna vidare på tolfte Dresden Files-boken. Spring Harry - ALLA vampyrerna! I slutänden krävdes åtskillig övertalning från expeditions icke vattenpölshängivna deltagare för att vi inte skulle förlägga hela den tillgänliga tiden med vattenpölsaktivitet. Till slut gick vi dock vidare och nådde raskt den andra stora höjdpunkten. Gäss.

Kvack, kvack

Någon välvillig själ hade lämnat en binge spagetti i strandkanten åt svältande sjöfåglar, så vi kunde sitta och se dem äta en lång stund. Det var rofyllt och förvånansvärt naturidylliskt, med tanke på att vi fortfarande bara var ett femtiotal meter från både T-banestationen och en större väg Klockan gick dock, och vi hade fortfarande knappt satt fötterna på strandpromenaden vi var där för att utforska, så vi slet oss från den trivsamma scenen och vandrade ut på bryggorna som utgjorde promenadens första del.

Bryggorna

Bryggorna övergick i väl grusad gång. Det var en välskött promenad med skyltar och sittplatser och en så vacker utsikt som den lilla remsan grönområde kring en rännil till bäck tillät. En särskilt spännannde skyllt utlovade snappsköldpaddor, men trotts ett idogt spanande såg vi inte skymten av någonting dylikt. Stigen fortsatte en längre sträcka åt båda hållen, men vi gick inte längre än Massachussets Avenue den här gången. Vid vändpunkten övervägde vi picknick, men regnet kombinerat med den korta hemvägen fick oss istället att vända steget hemåt för att avnjuta lunch inomhus. Simon tillbringade återtåget på mina axlar, vilket gjorde att andra halvan av promenaden gick förhållandevis snabbt.

Sträcka: 3 km
Tid: 1.5 h
Utmaning: Viss väta men enkel promenad
Sceneri: Naturskönt, även om man aldrig kom helt bort från den omkringliggande staden.
Slutomdöme: En alltför kort promenad för att imponera på luttrade Urban Hikare som oss, men mysig och naturskön för sin tidsbudget. 1 av 5 regnjackor.

Snormonstrets uppgång och fall

Maja vid pennan!

De senaste tre veckorna har jag haft en förkylning som följdes upp av en långdragen bihåleinflammation. Den är inte över än, men med lugn, upprepade nässköljningar och lite Nasonex så börjar den ge med sig en smula. Hurra för att vara gravid och ha svullna slemhinnor redan från början. Jag har däremot jordens lappsjuka! Jag har varit för trött och mögig för att orka mig ut i nån större mån, så Simon och jag har spenderat en hel del tid på gården, framför YouTube och på de allra närmaste lekplatserna. Det ska bli oerhört skönt att börja umgås med folk lite mer och orka oss ut på längre utflykter igen.

Vi ska råda bot på lite isolation i helgen genom att gå på animekonvent på lördagen. Vi lovar många cosplay-foton! På söndag ska vi gå på polsk matfestival med de nya bekanta R och K. Annars ser vi mest fram emot att komma hem! Vi dyker upp innan midsommar och åker hem igen precis innan 4 juli. HÄLSA PÅ FOLK! JAAAAA!

Simon och jag har varit en runda till Cogswell Avenue, dit vi flyttar i juni. Vi ville kolla så att allt såg bra ut och att det inte var ett fullständigt råtthål, så vi kunde dra oss ur som det var så. Men det ser bra ut, lite gammalt hus men mysigt. Mycket plats för att möga runt (perfekt spelplats nere i källaren ^^) och en vänlig och hjälpsam (om än pratsam) hyresvärd.

Nytt på bebisfronten: jag har varit iväg till barnmorskan och fått höra hjärtljud för första gången. Åsm ^^ Ultraljudet är inbokat till 6 juni, så mer bilder efter det!

Återkommer med bilder på söta animenördar ^^

Urban Hiking #1 - Massachusetts Avenue

Erik har pennan. Min och Simons nya Hobby är Urban Hiking, vilket är helt och fullt väsensskilt ifrån Planlösa Promenader. Vi har nämligen en app.

Idag testade vi konceptet med en expedition längs Massachusetts Avenue, den ryggsträng som löper i nord/sydlig riktning genom större delen av delstaten. Planen för utfärden var att korsa järnvägen till Fresh Pond Mall, göra ett längre stopp i Danehy Parks lekplats och därefter, stärkta av rutschkanor och picknick, på allvar anträda färden söderut.

Rutten

Utanför gassade solen, så vi smorde oss grundligt och antog hattar och svala kläder. Fader Boston fnös föraktfullt åt denna vår blåögdhet inför vädrets makter, och lagom till att vi kom in i parken började molnen hopa sig. Pah, vi har extrakläder.

Lekplats: Danehy Park har två lekplatser avpassade för olika åldersgrupper. Småbarnsplatsen hyser en hygglig variation av lekställningar och bra bänkar för trötta föräldrar. Simon hittade raskt två jämnåriga vilka han engagerade i diplomatiskt samspråk angående förvaltningsrätt till diverse bollar och kakor. 3 av 5 klätterställningar.

Simon utforskar lekplatsen

Picknick: Om jag lärt mig något av Enid Blyton så är det att aldrig ge mig ut på utfärd utan en välfylld picknickkorg. Dagens huvudrätt var sålunda broccolipaj i papper samt frukt. Simon åt pajen med god aptit med insåg snabbt att de två kumpanernas föräldrar var av den givmilda sorten och dessutom hade både kakor och melon i frikostig mängd. Slutbetyg på den egna korgen blev bra bas men snålt med tillbehör. 2 av 5 picknickkorgar.

Trivsam blandning av arkitektur

Efter väl uträttad lek strosade vi vidare i vinkelrät riktning mot den tänkta färdvägen. Under Simons rabaldande hade jag nämligen fingrat på Geocaching-appen och hittat vad som utlovades vara en enkel nybörjarcash ett stenkast därifrån. Stenkastet visade sig vara längs en bortglömd grusväg längs ned för en sluttning, men jag var glad i alla fall tills det visade sig att koordinaterna ledde oss till en omsorgsfullt avspärrad byggarbetsplats. Vi sökte runt lite tafatt vid sluttningens fot, men allt vi hittade var kottar - vilket såvitt Simon anbelangade var väl värt besväret. Geocashing 1, Erik 0.

Den bästa varma chokladen i Cambridge

Det tog oss ungefär tio minuter att ta oss ur parken och vidare till Massachusetts Avenue, och vid det laget sov Simon den utpumpades sömn. Jag kunde spänna åt vandringssandalerna och ta ut stegen. I öronen hade jag elfte Dresden Files-boken. Spring, Harry, en vampyr!!! Jag fick se en trivsam blandning av arkitektur. New England-trä, gotisk sten och en och annan överraskning. Vi vandrade förbi Porter Square - dit vi kommer att flytta om en inte alltför lång framtid - och kom snart ned till min absoluta favoritplats i Boston - Harvard Square.

Curious George

Fullt av roliga människor, fullt av nördiga butiker, arkitektur inspirerad från det Cambridge de första kolonisatörerna kände från hemlandet och dessutom norra Bostons bästa varma choklad. Vindarna hade börjat blåsa snåla nu, så de av expeditionens medlemmar som inte sov valde att lägga till för en fikarast. Mocka gjord på vit varm choklad och espresso. För gott för denna syndfula jord.

Kakstopp

När Simon vaknat besökte vi Nicke-nyfiken-butiken och köpte en hink, och därefter tog vi en välbehövlig kakpaus och vandrade ner mot MIT-områdets mer industripräglade byggnadsstil.

Mitt jobb

Boston minns terrorattacken

Simon var i högform den här sträckan. Stärkt av paj och kakor pekade han ut trafik och lekte med sin hink, och när vi nådde Charles River kunde han rapportera expeditionens höjdpunkt: Det fanns båtar.

Charles River

Vid det här laget hade dock Fader Boston tröttnat på oss, och knappt hade vi stigit på bron förrän vi kände de första regndropparna. Vi valde därför att färdas vägen längs floden med skyndsam gångart, och trots att vi gick förbi både en lovande lekplats och en hel skock ekorrar så stannade vi inte förrän vi nådde tunnelbanan och begav oss hemåt. Vi kunde konstatera att jungfruresan var en succé och att projekt Urban Hiking nu är officiellt sjösatt. Nästa vecka blir det en ny expedition.

Rödstjärtad hök?

Sträcka: 14 km
Tid: 6 h
Utmaning: Minimal
Sceneri: Ypperligt - vi passerade Harvard Square
Slutomdöme: En trivsam promenad som gav oss bra förströelse och lät oss få ett gatuperspektiv på vår nya närmiljö. 3 av 5 vandringssandaler.

På västfronten litegrann nytt

Nu var det ett tag sen vi rapporterade om läget på västfronten! Vi har hunnit med en hel del sen senast.

Vi har varit på akvarium! De gillar att bygga på höjden med atrium och intressanta arkitektoniska lösningar i den här stan, och det här var coolt. Hela byggnaden var centrerad kring ett tre våningar högt akvarium, med ramper och cirkelvägar runt hela. På varje våning fanns akvarier med olika teman av fisk, skaldjur och blötdjur. I botten finns en stor bassäng med värdens minsta pingviner (Little Blue Penguin, dvärgpingvin), och i en bassäng utanför bor sälar och sjölejon. De håller på att renovera centraltanken just nu (man fick rabatt), men alla djuren därifrån bodde i olika sektioner i pingvinernas bassäng, medan pingvinerna var på semester förutom en liten enklav man fick hälsa på. De har tankar där man kan klappa ryggradslösingar (hästskokrabba för fasen!) och rockor och småhajar. Simon klappade entusiastiskt och vi fick köpa en ny tröja för han blötte ner båda de andra. Annars var hans mest imponerad av de stora havsköldpaddorna - såpass att han behövde kolla på dem på varje nivå. Padda! Padda!

Simon och jag spenderade en eftermiddag på Boston Childrens' Museum. Det är en tre våningar högt upptäckarmuseum med en massa rum med olika teman. Folk som varit på Tom Tits eller Universeum känner nog igen stilen. Simon gillade barnrummet med den stora tågbanan, den tre våningar höga klätterställningen (han kom inte så högt), kulbanorna och såpbubblorna. Definitivt värt ett återbesök!

Ett modigt försök att överkomma hamsterburen.

Sand, sand, grus och stoft, vilket jävla land - det är öken!

Trying science!

Vi hade från vännen G fått ett tips om ett par vänner till hans bror som bodde i Bostonområdet, så dem kontaktade vi och mötte upp med. De är ett trevligt nördpar från Krakow som bott här i tre år och har koll på staden. De tog med oss till en liten chocolateria som hade sjukt god varm choklad (och deras mocca var lika underbar) - dit skall vi ta en viss gourmet när han kommer på besök ^^ De gav oss också en rundtur kring Harvard Square, mitt favoritområde än så länge i innerstaden. Vi hittade en spelbutik och en seriebutik, och jag fick reda på var Cambridge Center for Adult Education ligger, där jag tänkte gå lite tecknarkurser under tiden vi är här.

Jag har tagit mig iväg till MIT och skaffat ett passerkort för partners som gör att man får tillgång till en del av MITs faciliteter, bland annat deras badhus. Vi tänkte passa på att köra lite babysim med Simon i sommar, och jag ska komma iväg på gravidvattengympa.

Vi har planerat in att komma hem ett par veckor i sommar! Troligen kommer vi hem precis innan midsommar och åker igen så vi är här till 4 juli-firandet (som ska vara det största i hela USA). Både Sveriges och USAs hjärtan, så får vi jämföra ^^ Det ska bli underbart att träffa folk igen! Det blir förmodligen den enda hemresan vi gör i år, eftersom knodden kommer i oktober-november. Om någon, gärna i Uppsalatrakten, har ett golv över under den tiden så tar vi tacksamt emot!

Annars är vi förkylda (iallafall jag och Simon). Fantastiskt att vi klarat oss så här länge egentligen med tanke på att vi förmodligen har bytt virusstammar rätt rejält. Det verkar som att en hel del av ungarna i huset har samma sak, så det är naturligt.

Gallerior, gorillor och graviditetsundersökningar

Vi har haft en intensiv vecka, kan man säga. I fredags var det husarrest för halva Boston, eftersom polisen ville ha lugn och ro medan de hade 9000 (!) pers ute för att leta efter den överlevande bombmannen. Vi lydde snällt och spenderade dagen med att peta på våra datorer och underhålla Simon bäst vi kunde. Det ledde också till att jag pratade med en annan morsa nere på gården och diskuterade ekologiska märkningar i USA, vilket var trevligt. I slutändan så hittade de killen på kvällen i en uppställd båt på någons bakgård, så det tog slut iallafall.

En effekt av hela sitt still och håll er inne-policyn blev att Boston Comic Con, som vi hade tänkt besöka i helgen, blev framflyttat, så vi hade plötsligt en ledig helg. Vi bestämde oss för att gå och shoppa. Vi trodde att USA var de gigantiska galleriornas land, men vi har mest varit inne i centrala Boston där det finns en hel del historiska byggnader och marken kostar knark (och knarkodlarens skjorta) så där blir det inga gigantogallerior. Men vi i hittade en i Cambridge iallafall och strövade runt, mest för att kolla vad som fanns. Det är ungefär samma utbud och mode som i Sverige (slightly boring) förutom sportaffärer med ENBART kläder för Red Sox (det lokala basebollaget), Bruins (det lokala hockeylaget) och Celtics (det lokala basketlaget). Vi hittade lite stuff som behövdes (ett mobilskal till mig och underkläder till Erik) och Simon fick en till födelsedagspresent från gammelfarfar och gammelfarmor - en docka och dockvagn, som han gillar skarpt ^^

Coola killar shoppar incognito.

MEN! Den stora behållningen var att vi lunchade på The Cheesecake Factory. Detta är en kedja av restauranger där ni kanske kan gissa vad deras grej är? (Det är inte muffins.) De har bra käk, men FULLSTÄNDIGT JÄVLA AMAZING cheesecake. Typ 30-40 sorters cheesecake. Jag som alltid ska testa chokladmousse om det finns (diplomathotellet i Harare hade fränast uppläggning, trelagersmoussen i Valetta var godast) testade en sån, och Erik tog en White Chocolate Raspberry Truffle. De var orgasmiskt jättegoda, och den där amerikanska storleken att jag inte orkade äta upp min (snyft!). Dit ska vi tillbaka, och vi kommer att släpa dit folk som hälsar på. Var hungrig! Enda nackdelen var att inredningen var en blandning mellan faux romerskt och Mordor.

Det gick bara inte! Men den var himmelsk.

The Cheesecake Factory, sponsored by Sauron.
Mmmmordor, I'm lovin' it.

Söndagen spenderade vi på Franklin Park Zoo, som ligger en bit söderut. Det var ett trevligt, familjeorienterat zoo med rätt spretig inriktning - det är ett gammalt zoo, över hundra år, och jag får intrycket av att mycket av djuren de har är av tradition sen dess. Det är också ett innerstadszoo, så de har lite ont om plats. De flesta djuren verkar må bra och ha plats, men lejonet och tigrarna borde flytta pronto. Den största upplevelsen för mig av att få se gorillor för första gången. Jag skojar inte, de har en gorillafamilj. Det kändes... komplicerat och jobbigt. Jag har velat se gorillor i det vilda jättelänge, och få se dem i fångenskap var svårt. De har ett stort och berikat hägn, är en grupp och har möjlighet att inte bli sedda, och jag vet inte hur de mår, så det mesta är mina egna känslor som jag tror kommer ur krocken mellan hur jag vill se gorillor och hur de här gorillorna levde. Jag ska kolla runt lite och se om det finns några åsikter om hur de har det. Annars så fastnade jag längst hos lemurerna - de hade två enmånaders minilemurer som hängde på en större lemur och gjorde bus. Sötslag! Simon var mest imponerad av våtmarksavdelningen där man fick mata ankor, strutsarna, och av bilen som var inbyggd i lejonhägnets vägg.

Pygméfalk med mus.

Myslok snokar runt.

Ankor är alltid awesome.

Kori bustard, den minns jag från Afrika.

Snygg Erik i våtmarksavdelningen.

Präriehund och liten präriehund.

Människoapa och apmänniska.

Igår måndag så hade jag ytterligare en tid bokad hos MIT Medical för att kolla upp Knodden. Vi fick göra ett preliminärt ultraljud (som brukar göras runt vecka 8 här annars), som mest är till för att kolla upp så att hjärtat funkar och kotten är lagom lång för sin ålder. Vi fick en bild! Annars så ser alla värden normala ut, tillochmed järnet, vilket innebär att jag slipper ta järntabletter, gushelovtack. Nu ska jag på besök hos deras barnmorskor var fjärde vecka som vanligt. Vi ska också ta chansen och ta en rundtur på Mt Auburn, som är sjukhuset där vi kommer att föda.

Ett kasst foto av en kass utskrift av en lite dålig ultraljudsmaskin.
Men Knodden är den där ljusa fläcken till vänster i bild,
 snett under den mörka fläcken. 12 veckor!

Nu har det varit ett par lugna dagar efter de intensiva. Återkommer när nåt kul har hänt!

Nu finns knodden i systemet

Idag gick vi och skrev in mig på MIT Medical för att hålla koll på mig och knoddlingen framöver. Det var väldigt basalt, mycket sjukdomshistoria och provtagning, men på måndag ska jag på ytterligare ett besök där det blir mera gravidrelaterade diskussioner. De kommer också att passa på att ta första ultraljudet (vanligtvis sker det runt vecka 8 här, men vi är sena in i systemet), så bilder kommer! Andra ultraljudet sker runt vecka 20-23 (nu är knodden 12 veckor eller däromkring).

Så det känns bra och pirrigt. Det mesta verkar vara ungefär samma som hemma, förutom att man får välja att antingen ha ett doktorsteam eller ett barnmorsketeam ta hand om en. Vi kommer förmodligen välja barnmorskorna, det känns mer bekant. Det verkar också som att det är rätt stor chans att man får samma person som följer en genom graviditeten som hjälper till på förlossningen, så det är nice!

Stan har lugnat ner sig lite efter bombningarna, men det är fortfarande avspärrningar och mycket soldater och poliser överallt. Det organiseras stora och små krishanteringshändelser, som ljusvakor och olika sorters religiösa sammankomster. Såvitt jag kan se så är stämningen generellt dämpad och mer inriktad på sammanhållning och stöd än något annat, vilket känns positivt.

Idag var det en strålande dag, med 20-25 grader i solen och inte ett moln på himlen. Vi fick en försmak av hur det förmodligen kommer att se ut framåt sommaren i Cambridge - en ohygglig mängd studentjävlar som hänger på caféer, trottoarer, elskåp, broar och varandra. Ack den ungdomen. Jag tror jag kan trivas. Vad annat? Jo, vi tog en runda ner och kollade upp stället där vi ska flytta in första juni, Cogswell Ave., och det ser riktigt bra ut. Området är fint och lugnt, och det närmaste torget, Porter Square, är välutrustat och mysigt. Yey!

Den fruktansvärda verkligheten i Boston

Vi har spenderat en stor del av eftermiddagen och kvällen med att hålla oss uppdaterade om vad som hänt under Boston Marathon. Såvitt vi vet, och allt kommer från nyhetsflödet, så har två bomber sprängts precis vid målgången, nära Copley Square. Tre personer har dött och minst hundra är skadade. Polisen har ingen misstänkt än så länge och det har inte kommit något officiellt uttalande om vad man tror ligger bakom bombningarna. Vi fick reda på det när mamma ringde från Sverige och ville kolla så att vi var ok. Vi bor i norra Cambridge, en bra bit från centrala Boston där explosionerna skedde, så vi hörde inget annat än kanske några fler ambulanser än vanligt.

Jag är bara så glad över att vi var trötta och slappa idag och bestämde oss för att det var för mycket bassel att försöka ta sig ner på stan, med maraton och Patriots' Day och allting. Jag läser att en åttaåring är bland de döda, och att flera barn har skadats. Det går inte att värja sig. Jag tänker bara på hur det skulle kännas om det var Simon.

USA. Konstigt land vi hamnat i.