Vi har spenderat en stor del av eftermiddagen och kvällen med att hålla oss uppdaterade om vad som hänt under Boston Marathon. Såvitt vi vet, och allt kommer från nyhetsflödet, så har två bomber sprängts precis vid målgången, nära Copley Square. Tre personer har dött och minst hundra är skadade. Polisen har ingen misstänkt än så länge och det har inte kommit något officiellt uttalande om vad man tror ligger bakom bombningarna. Vi fick reda på det när mamma ringde från Sverige och ville kolla så att vi var ok. Vi bor i norra Cambridge, en bra bit från centrala Boston där explosionerna skedde, så vi hörde inget annat än kanske några fler ambulanser än vanligt.
Jag är bara så glad över att vi var trötta och slappa idag och bestämde oss för att det var för mycket bassel att försöka ta sig ner på stan, med maraton och Patriots' Day och allting. Jag läser att en åttaåring är bland de döda, och att flera barn har skadats. Det går inte att värja sig. Jag tänker bara på hur det skulle kännas om det var Simon.
USA. Konstigt land vi hamnat i.
måndag 15 april 2013
torsdag 11 april 2013
Grattis Simon 2 år!
Idag är det Simons andra födelsedag! Vi väckte honom med kaka och sång på sängen. Han var mycket fascinerad av koncept levande ljus i maten ^^ Han fick också dagens första present, en trehjulingsscooter! Han har kollat på barnen nere på gården med avund i blicken de senaste dagarna - det verkar som att de flesta har en cykel av något slag, så det var en present han öppnade med entusiasm. Sen fortsatte vi morgonen med frukost på yoghurt, macka, apelsinjuice, druvor och mer kaka. Erik var ute igår och köpte allting, och förvånades av bristen på leksaksaffärer i de centrala delarna av Boston. Under dagen var vi ute och mobbade ekorrar och matade änder i Public Garden och sen har vi myst hemma mest hela kvällen, ja, när vi inte hjälpt internetleverantören att försöka ansluta.
Under dagen begav vi oss till MIT och fick en genomgång av hur sjukförsäkringen funkar, betalade den och på kvällen skaffade vi oss en PCP, primary care provider, typ en husdoktor. Det känns som det är dags att gå och skriva in sig och få en knodd-koll, så jag ska ringa dem så fort valet gått igenom.
Nu har vi bott på första stället, Archstone Apartments, ett par dagar. Det har ett par distinkta fördelar, som badkar och en sjujävla snabb tvättmaskin (ren tvätt på en kvart, fråg mig inte hur, den ser ut som en centrifug). Den har också ett par underliga americana: heltäckningsmatta överallt utom i köket och badrummet (dvs. i hallen också... mmm), avfallskvarn, och AC (som inte fungerar) istället för luftintag och element. Ett aber är också att internetet vi beställt inte fungerar - det kommer en tekniker och pysslar imorron så får vi se. Tills vidare får vi snatta av lobby-nätet.
Simon och jag har börjat undersöka omgivningarna. Inte så långt bort ligger Fresh Pond, som är en vattenreservoar för Cambridge förklädd till sjö. Runt omkring den finns lite strövområden som inger lite konstig känsla hos mig. Det är en blandning av skog, parklandskap, häckningsområden för fåglar och en golfbana. Alltihopa är väldigt tämjt, på ett lustigt sätt, även skogen. Inget känns egentligen vilt, utan kontrollerat. Det står branposter i skogen! Men det är en bra joggingslinga runt sjön om man känner för det, och rätt mysigt att traska runt i.
Precis nära lägenheten ligger Fresh Pond Mall, ett halvstort köpcentrum. Där finns den mest awesoma affären hittills: en stor mataffär med ekologisk profil. I princip allt man köper där är ekologiskt, obesprutat och/eller antibiotikafritt och det finns ett stort veganskt och vegetariskt utbud. Yey!
Andra reflektioner: McDonalds är inte så vanligt som vi trodde att det skulle vara. Kedjorna som finns överallt är istället Dunkin' Donuts och Starbucks.
Under dagen begav vi oss till MIT och fick en genomgång av hur sjukförsäkringen funkar, betalade den och på kvällen skaffade vi oss en PCP, primary care provider, typ en husdoktor. Det känns som det är dags att gå och skriva in sig och få en knodd-koll, så jag ska ringa dem så fort valet gått igenom.
Nu har vi bott på första stället, Archstone Apartments, ett par dagar. Det har ett par distinkta fördelar, som badkar och en sjujävla snabb tvättmaskin (ren tvätt på en kvart, fråg mig inte hur, den ser ut som en centrifug). Den har också ett par underliga americana: heltäckningsmatta överallt utom i köket och badrummet (dvs. i hallen också... mmm), avfallskvarn, och AC (som inte fungerar) istället för luftintag och element. Ett aber är också att internetet vi beställt inte fungerar - det kommer en tekniker och pysslar imorron så får vi se. Tills vidare får vi snatta av lobby-nätet.
Köket...
... vardagsrummet...
... och sovrummet.
Simon och jag har börjat undersöka omgivningarna. Inte så långt bort ligger Fresh Pond, som är en vattenreservoar för Cambridge förklädd till sjö. Runt omkring den finns lite strövområden som inger lite konstig känsla hos mig. Det är en blandning av skog, parklandskap, häckningsområden för fåglar och en golfbana. Alltihopa är väldigt tämjt, på ett lustigt sätt, även skogen. Inget känns egentligen vilt, utan kontrollerat. Det står branposter i skogen! Men det är en bra joggingslinga runt sjön om man känner för det, och rätt mysigt att traska runt i.
Brandpost i skogen. Inte riktigt Narnia.
Precis nära lägenheten ligger Fresh Pond Mall, ett halvstort köpcentrum. Där finns den mest awesoma affären hittills: en stor mataffär med ekologisk profil. I princip allt man köper där är ekologiskt, obesprutat och/eller antibiotikafritt och det finns ett stort veganskt och vegetariskt utbud. Yey!
Andra reflektioner: McDonalds är inte så vanligt som vi trodde att det skulle vara. Kedjorna som finns överallt är istället Dunkin' Donuts och Starbucks.
måndag 8 april 2013
Erik första dag på jobbet
... vet inte jag så mycket om, men han får uppdatera senare :-) Simon och jag har iallafall hittat Boston Public Library, som är inhyst i en imponerande stenbyggnad mitt i centrum. De har en bra barnavdelning med både böcker och leksaker, och det verkar vara ett vanligt tillhåll för hemmavarande morsor. När jag kommer ihåg att ta med pass och bevis på min adress ska jag skaffa lånekort. Annars har våran dag varit lugn!
Imorron flyttar vi till Archstone Apartments på Cambridge Park Dr. Även om det blir dyrt under ett par månader ska det bli skönt att ha ett fast hem där man kan laga mat, även om att käka ute är både gott och rätt billigt. Andra intryck av Boston (aka Beantown): Vädret växlar JÄTTEFORT! Inte bara från dag till dag utan inom dagar också. Svårt att klä sig! Vi har också hittat till mattorget Quincy Market, ett känt turistmål, som varmt rekommenderas. Utbud från de flesta världsdelar till billiga priser. Väääääldigt packat, alltid, däremot.
Några bilder: Ska man bygga en militärakademi i centrala Boston i början på 1900-talet tar man i från tårna och bygger ett medeltida slott. I cement. Numera inhyser slottet en mässhall och en dyr kötteria.
Vårt hostel! Det är sjukt mycket snyggare i lobby, matsal, gemensamhetslokaler osv. (de har tom. en liten bio!) än i de bunkerliknande rummen. Men frukosten är stadig, god och ingår i hyran, så vi överlever gott och väl.
Vi återkommer med mer bilder när vi flyttat imorron. Cheerioo!
Imorron flyttar vi till Archstone Apartments på Cambridge Park Dr. Även om det blir dyrt under ett par månader ska det bli skönt att ha ett fast hem där man kan laga mat, även om att käka ute är både gott och rätt billigt. Andra intryck av Boston (aka Beantown): Vädret växlar JÄTTEFORT! Inte bara från dag till dag utan inom dagar också. Svårt att klä sig! Vi har också hittat till mattorget Quincy Market, ett känt turistmål, som varmt rekommenderas. Utbud från de flesta världsdelar till billiga priser. Väääääldigt packat, alltid, däremot.
Några bilder: Ska man bygga en militärakademi i centrala Boston i början på 1900-talet tar man i från tårna och bygger ett medeltida slott. I cement. Numera inhyser slottet en mässhall och en dyr kötteria.
Vårt hostel! Det är sjukt mycket snyggare i lobby, matsal, gemensamhetslokaler osv. (de har tom. en liten bio!) än i de bunkerliknande rummen. Men frukosten är stadig, god och ingår i hyran, så vi överlever gott och väl.
Vi återkommer med mer bilder när vi flyttat imorron. Cheerioo!
torsdag 4 april 2013
Kontrakt, besök och MIT
Hej bloggen! Idag är jag jävligt jetlaggad. Just nu ligger Erik och Simon bredvid mig och snarkar som små ånglok. Klockan är drygt halv nio nu och våra personliga dygnsrytmer ligger på styvt halv tre på natten.
Dagen har varit smockfull! Sak ett är boendet. Det har ju varit något av en följetong med vårt boende här. Vi anlitade en mäklare för att hitta en bra bostad, och hittade en lagom kompetent person som hittade en skitbra lägenhet - trea, bra läge, möblerad, med värme, vatten, el och internet inkluderat för 2000 i månaden - en bra deal. Enda problemet var att det var tillträde den 1 juni. Mäklaren garanterade dock att de skulle skaka fram en temporär lägenhet fram tills dess. Tiden gick och flytten kom närmare, hon humma nåt om att hon hade en grej på kroken, den föll igenom... till slut hittade hon en annan mäklare som hade en lägenhet. Vi skickade ett mail och han lovade att skicka fler bilder (det fanns en). Sen hörde vi inte av honom, trots upprepade mailförsök av varierande desperationsgrad. Note to self - amerikaner gillar inte att göra business på mail. Det har varit så hela mäklarprocessen, när man säger att man inte kan ringa eftersom det är internationellt så svarar hälften inte tillbaka. Nåväl, vi var tvungna att flytta utan att ha något fixat, eftersom vår originalmäklare åkte utomlands över påsken och inte gick att nå längre. Så det blev hostel första veckan.
Iallafall, Erik hade precis innan vi åkte fått en ledtråd på ett bygge vars representant tydligen inte heller gillade att maila eftersom han inte heller hörde av sig innan vi drog. Den snubben ringde vi slutligen upp i morse, och hej vad det gick när man fick snacka telefon med dem! Möte klockan tolv, skriva kontrakt och visande av lägenhetskomplexet. I slutändan så blir de här två månaderna dubbelt så dyra som den andra lägenheten, men vi orkar verkligen inte krångla mer nu. Vi har inte tid att leta upp något annat, så såhär får det bli. Lägenheten i sig är schysst, en nybyggd tvåa i ett komplex med eget gym och pool, fancy fancy.
Den andra saken vi gjort idag är att gå till MIT och tala om att vi finns, eller snarare att Erik finns och att han har med sig massa familj. Det blev en massa info, kort och bokning av bankbesök, ansökan om det ena och e-post för det tredje. Vi vacklade därifrån, trötta som mosade bävrar och fulla av information. Sen käkade vi middag på hostlet. Butternut squash kan rekommenderas!
Simon firar för övrigt stora triumfer. Han har snabbt blivit hostlets lilla maskot ^^ En reflektion: folk här pratar väldigt annorlunda till barn än vad svenskar gör, mycket... barnsligare, förmodar jag. Bebisspråk, liksom. Måste undersökas mer. Imorron kommer det bilder!
Dagen har varit smockfull! Sak ett är boendet. Det har ju varit något av en följetong med vårt boende här. Vi anlitade en mäklare för att hitta en bra bostad, och hittade en lagom kompetent person som hittade en skitbra lägenhet - trea, bra läge, möblerad, med värme, vatten, el och internet inkluderat för 2000 i månaden - en bra deal. Enda problemet var att det var tillträde den 1 juni. Mäklaren garanterade dock att de skulle skaka fram en temporär lägenhet fram tills dess. Tiden gick och flytten kom närmare, hon humma nåt om att hon hade en grej på kroken, den föll igenom... till slut hittade hon en annan mäklare som hade en lägenhet. Vi skickade ett mail och han lovade att skicka fler bilder (det fanns en). Sen hörde vi inte av honom, trots upprepade mailförsök av varierande desperationsgrad. Note to self - amerikaner gillar inte att göra business på mail. Det har varit så hela mäklarprocessen, när man säger att man inte kan ringa eftersom det är internationellt så svarar hälften inte tillbaka. Nåväl, vi var tvungna att flytta utan att ha något fixat, eftersom vår originalmäklare åkte utomlands över påsken och inte gick att nå längre. Så det blev hostel första veckan.
Iallafall, Erik hade precis innan vi åkte fått en ledtråd på ett bygge vars representant tydligen inte heller gillade att maila eftersom han inte heller hörde av sig innan vi drog. Den snubben ringde vi slutligen upp i morse, och hej vad det gick när man fick snacka telefon med dem! Möte klockan tolv, skriva kontrakt och visande av lägenhetskomplexet. I slutändan så blir de här två månaderna dubbelt så dyra som den andra lägenheten, men vi orkar verkligen inte krångla mer nu. Vi har inte tid att leta upp något annat, så såhär får det bli. Lägenheten i sig är schysst, en nybyggd tvåa i ett komplex med eget gym och pool, fancy fancy.
Den andra saken vi gjort idag är att gå till MIT och tala om att vi finns, eller snarare att Erik finns och att han har med sig massa familj. Det blev en massa info, kort och bokning av bankbesök, ansökan om det ena och e-post för det tredje. Vi vacklade därifrån, trötta som mosade bävrar och fulla av information. Sen käkade vi middag på hostlet. Butternut squash kan rekommenderas!
Simon firar för övrigt stora triumfer. Han har snabbt blivit hostlets lilla maskot ^^ En reflektion: folk här pratar väldigt annorlunda till barn än vad svenskar gör, mycket... barnsligare, förmodar jag. Bebisspråk, liksom. Måste undersökas mer. Imorron kommer det bilder!
Äntligen på väg!
Picket är packat, lägenheten städad, vänner och familj kramade,
papper stämplade och Simons favoritapa räddad från att bli kvarglömd på
förskolan. Vi är äntligen startklara, inte minst tack vare en massiv
hjälpinsats av våra nära och kära. Tack, ni underbara.
Kom och hälsa på oss.
Efter mer än ett år av förberedelser, planer och ansökningsskrivningar är det en känsla som mer än någon annan väller upp nu när jag sjunker ned i flygplanssstolen med kursen ställd mot Reykavik - lättnad. De senaste veckorna har varit intensiva och fulla av förberedelser. In i det sista har vi haft några sista mail att skriva och några sista udda grejer från lägenheten att göra oss av med, men nu har vi fåt skjuss till till flytplatsen av A. och E., checkat in vårt bagage (fem fulla flyttlådor + bilstol + barnagn), gått igenom säkerhetskontrollen och kommit ombord på planet. Simon höll sig vaken fulla två minuter efter att vi kommit upp i luften och sover nu den rättfärdiga resenärens djupa sömn i famnen på Maja. Vi är på väg. I morgon väntar nya utmaningar men just nu är vi klara.
Den närmaste veckan skall vi skriva in oss på MIT och registreras av amerikanska migrationsverket, vi skall skaffa bankkonto, mobiltelefoner och köpa ny dator - och om möjligt skall vi hitta någonstans att bo också. Dessutom skall jag börja min karriär som marinmikrobiolog vid ett av världens mest prestigefulla universitet.
Det är mycket jag ser fram mot och hoppas få ut av de här två åren, både med jobbet och familjen. Det jag ser mest fram mot just nu är att lära känna Boston och uppleva vår nya hemstad. Så varför inte påbörja vår USA-vistelse med en lista med saker jag ser fram mot att utforska den första tiden:
- Valarna. Det går ett valskådningsskepp från Bostons hamn varje dag. Med lite tur hinner vi fånga in en sässongsmigration.
- Boston Comicon. En första inblick i nördvärldens USA. Jag har siktet inställt på en autograf av Frank Cho.
- Fresh Pond. En liten sjö inte långt från där vi bor. Med lite tur kan det bli ett bra utflyktsmål med Simon.
- Clam Chowder. New Englands traditionella musselsoppa, serverad i franskbröd.
- Och inte minst, gator, butiker, caféer och parker i vår direkta omgivning. Jag ser fram mot att testa den lokala sushin, leta upp ett favoritcafé och skaffa klippkort på Starbucks. Jag vill vandra runt på en supermarket och lista ut vilka miljömärkningar jag litar på och vilken mjölsort som motsvarar den jag är van vid. Kort sagt så vill jag börja bo in oss, och jag ser fram mot att göra det.
/Erik
Efter mer än ett år av förberedelser, planer och ansökningsskrivningar är det en känsla som mer än någon annan väller upp nu när jag sjunker ned i flygplanssstolen med kursen ställd mot Reykavik - lättnad. De senaste veckorna har varit intensiva och fulla av förberedelser. In i det sista har vi haft några sista mail att skriva och några sista udda grejer från lägenheten att göra oss av med, men nu har vi fåt skjuss till till flytplatsen av A. och E., checkat in vårt bagage (fem fulla flyttlådor + bilstol + barnagn), gått igenom säkerhetskontrollen och kommit ombord på planet. Simon höll sig vaken fulla två minuter efter att vi kommit upp i luften och sover nu den rättfärdiga resenärens djupa sömn i famnen på Maja. Vi är på väg. I morgon väntar nya utmaningar men just nu är vi klara.
Den närmaste veckan skall vi skriva in oss på MIT och registreras av amerikanska migrationsverket, vi skall skaffa bankkonto, mobiltelefoner och köpa ny dator - och om möjligt skall vi hitta någonstans att bo också. Dessutom skall jag börja min karriär som marinmikrobiolog vid ett av världens mest prestigefulla universitet.
Det är mycket jag ser fram mot och hoppas få ut av de här två åren, både med jobbet och familjen. Det jag ser mest fram mot just nu är att lära känna Boston och uppleva vår nya hemstad. Så varför inte påbörja vår USA-vistelse med en lista med saker jag ser fram mot att utforska den första tiden:
- Valarna. Det går ett valskådningsskepp från Bostons hamn varje dag. Med lite tur hinner vi fånga in en sässongsmigration.
- Boston Comicon. En första inblick i nördvärldens USA. Jag har siktet inställt på en autograf av Frank Cho.
- Fresh Pond. En liten sjö inte långt från där vi bor. Med lite tur kan det bli ett bra utflyktsmål med Simon.
- Clam Chowder. New Englands traditionella musselsoppa, serverad i franskbröd.
- Och inte minst, gator, butiker, caféer och parker i vår direkta omgivning. Jag ser fram mot att testa den lokala sushin, leta upp ett favoritcafé och skaffa klippkort på Starbucks. Jag vill vandra runt på en supermarket och lista ut vilka miljömärkningar jag litar på och vilken mjölsort som motsvarar den jag är van vid. Kort sagt så vill jag börja bo in oss, och jag ser fram mot att göra det.
/Erik
måndag 1 april 2013
Städat och stängt butiken
Puh!
Nu är lägenheten tömd, städad och överlämnad till de nya hyresgästerna. Fina V och mamma hjälpte massor med att både städa och distrahera Simon medans vi jobbade på. Erik höll på till halv fyra inatt - jag och Simon gav upp vid tiosnåret och åkte hem till familjen B vars lägenhet vi lånar. Nu har vi spenderat en lugn dag med stadspromenad, mat, fika och läsande av vår värdfamiljs extensiva mytologiska bibliotek. Det är oerhört skönt att ha de här två dagarna mellan jobb och flytt att slappna av på.
Vad gäller själva slutdestinationen så har allt ordnat sig med den permanenta lägenheten vi hittat. Den är i stort sett perfekt, och vi har den från 1 juni - alla papper är påskrivna och alla pengar betalda. Vi har dock ett prekärt problem i form av att vi inte ännu hittat något temporärt boende för april och maj, vilket är något av ett bryderi. Första veckan bor vi på ett hostel, men sen är inget säkert. Erik har en ledtråd på en tvåa som eventuellt kan fungera - vi vet mer imorron.
Nu är vi väldigt trötta men börjar bli förväntansfulla. Vi har hittat den första grejen att göra i Boston - Boston Comic Con 20-21 april!
Nu är lägenheten tömd, städad och överlämnad till de nya hyresgästerna. Fina V och mamma hjälpte massor med att både städa och distrahera Simon medans vi jobbade på. Erik höll på till halv fyra inatt - jag och Simon gav upp vid tiosnåret och åkte hem till familjen B vars lägenhet vi lånar. Nu har vi spenderat en lugn dag med stadspromenad, mat, fika och läsande av vår värdfamiljs extensiva mytologiska bibliotek. Det är oerhört skönt att ha de här två dagarna mellan jobb och flytt att slappna av på.
Vad gäller själva slutdestinationen så har allt ordnat sig med den permanenta lägenheten vi hittat. Den är i stort sett perfekt, och vi har den från 1 juni - alla papper är påskrivna och alla pengar betalda. Vi har dock ett prekärt problem i form av att vi inte ännu hittat något temporärt boende för april och maj, vilket är något av ett bryderi. Första veckan bor vi på ett hostel, men sen är inget säkert. Erik har en ledtråd på en tvåa som eventuellt kan fungera - vi vet mer imorron.
Nu är vi väldigt trötta men börjar bli förväntansfulla. Vi har hittat den första grejen att göra i Boston - Boston Comic Con 20-21 april!
måndag 11 mars 2013
Den amerikanska byråkratin...
... är ganska lat och lite paranoid, kan vi konstatera efter att vi slutligen fått våra visumansökningar godkända. Det var mycket papper som skulle fyllas i, många frågor om huruvida vi aktivt hade deltagit i att sterilisera folk mot deras vilja, om huruvida vi hade släktingar i USA vi kunde tänkas avvika till och så vidare. Dessutom krav på bankstämplar så att ambassaden inte själv skulle behöva kolla upp om vi hade betalat deras avgift eller inte.
Nåväl, den mest bisarra delen av ansökningsprocessen var den sista, då vi skulle besöka ambassaden i Stockholm och på plats bli intervjuade. Man bokar upp ett klockslag på vilket man ska vara på ambassaden (alltså inte då intervjun sker, utan tiden man ska infinna sig). Man får inte komma tidigare, för då tittar vakterna misstänksamt på en. Man ställer sig i kö utanför ambassadgrindarna - och sen står man där tills vakterna släpper igenom en genom den första säkerhetskontrollen. Jag är glad att våra 45 minuter med barnvagn i början av mars inte skedde i snöstorm eller hällregn, utan på en vacker dag med acceptabel temperatur. Säkerhetskontrollen är lika ordentlig som en amerikansk flygplanskontroll, och all elektronik (inklusive hörlurar och stegräknare) konfiskerades och återlämnades när man gick hem. Vätskor fick man ha med sig iallafall! Väl innanför murarna vidtog ett nytt väntande, denna gång inomhus. Tre luckor och två omgångar elektroniska fingeravtryck senare fick vi tala med tjänstemannen som skulle godkänna ansökningen, vilket gick förvånande snabbt. I slutänden så fick vi våra visum, men han var lite dålig på att komma ihåg fotona, så de fick vi ge honom. Och just det, det där skitviktiga pappret som behövs för att gå igenom tullen i amerikat, det låg kvar på hans skrivbord ja. Oppsan sa. Nåväl, vi kom därifrån med alla papper i behåll och har fått meddelande från Posten att visumen är på väg, så det slutade väl.
Jag kan bara inte låta blir att fundera på hur det hade varit om vi inte hade varit vita normativa akademiker med goda engelskakunskaper och med erfarenhet av byråkrati och konstiga system? Jag tycker fan så synd om alla som satt på ambassaden och sökte medborgarskap.
Vad annat? Vi har nästan pejl på en lägenhet nu, men vi kollar runt lite efter billigare alternativ - vi bör vara klara med hela den processen i slutet av veckan. Skönt att det börjar fixa sig!
Vi var nere och hälsade på Eriks mamma i helgen, och passade på att möta upp med ett gäng gamla vänner. Underbart! I princip varenda dag de närmaste veckorna är uppbokad nu, så det blir mycket folk innan vi åker. Yeey ^^
Nåväl, den mest bisarra delen av ansökningsprocessen var den sista, då vi skulle besöka ambassaden i Stockholm och på plats bli intervjuade. Man bokar upp ett klockslag på vilket man ska vara på ambassaden (alltså inte då intervjun sker, utan tiden man ska infinna sig). Man får inte komma tidigare, för då tittar vakterna misstänksamt på en. Man ställer sig i kö utanför ambassadgrindarna - och sen står man där tills vakterna släpper igenom en genom den första säkerhetskontrollen. Jag är glad att våra 45 minuter med barnvagn i början av mars inte skedde i snöstorm eller hällregn, utan på en vacker dag med acceptabel temperatur. Säkerhetskontrollen är lika ordentlig som en amerikansk flygplanskontroll, och all elektronik (inklusive hörlurar och stegräknare) konfiskerades och återlämnades när man gick hem. Vätskor fick man ha med sig iallafall! Väl innanför murarna vidtog ett nytt väntande, denna gång inomhus. Tre luckor och två omgångar elektroniska fingeravtryck senare fick vi tala med tjänstemannen som skulle godkänna ansökningen, vilket gick förvånande snabbt. I slutänden så fick vi våra visum, men han var lite dålig på att komma ihåg fotona, så de fick vi ge honom. Och just det, det där skitviktiga pappret som behövs för att gå igenom tullen i amerikat, det låg kvar på hans skrivbord ja. Oppsan sa. Nåväl, vi kom därifrån med alla papper i behåll och har fått meddelande från Posten att visumen är på väg, så det slutade väl.
Jag kan bara inte låta blir att fundera på hur det hade varit om vi inte hade varit vita normativa akademiker med goda engelskakunskaper och med erfarenhet av byråkrati och konstiga system? Jag tycker fan så synd om alla som satt på ambassaden och sökte medborgarskap.
Vad annat? Vi har nästan pejl på en lägenhet nu, men vi kollar runt lite efter billigare alternativ - vi bör vara klara med hela den processen i slutet av veckan. Skönt att det börjar fixa sig!
Vi var nere och hälsade på Eriks mamma i helgen, och passade på att möta upp med ett gäng gamla vänner. Underbart! I princip varenda dag de närmaste veckorna är uppbokad nu, så det blir mycket folk innan vi åker. Yeey ^^
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)